ETT STRECK I RÄKNINGEN.
Notarie Corneliusson är tillsammans med några andra unga jurister anställd hos den bekante advokatfirman Knifvander i Göteborg.
Han är en mycket hygglig ung man. Arbetar så litet som möjligt, festar så ofta tillfälle ges och har de allra uslaste affärer hvilka han emellertid har godt hopp om att snart kunna reparera genom ett giftermål med fröken Lovisa Zätterblom enda dotter till grosshandlare Zätterblom som deklarerar för 25.000 kr. om året.
Flickan förefaller tillmötesgående, fru Beata Zätterblom är god och nådig och äfven den som kinkblåsa kände Zätterblom synes på väg att mjukna upp.
Lifvet ler således soligt och varmt mot notarie Corneliusson.
Härom kvällen var emellertid notarien, som under en längre tid af hänsyn till planerna på den Zätterblomska dottern och förmögenheten lefvat ett asketiskt lif, ute och roade sig en liten smula.
När han på förmiddagen därpå rätt sent vaknade, hade han ett lika suddigt som obehagligt minne af den föregående aftonens tilldragelser. Han påminde sig svagt och otydligt ett med mat öfverlastadt bord, ett helt batteri flaskor, musik och skrål. Han hade visst grälat med någon, blifvit utkastad, gått vilse i allén, i ett gathörn dansat rundt med en äldre dam och i ett annat slagits med en polis —
