76
hade inte haft större pretentioner, än att hemmet skulle vara passabelt, och dem hade hon inte kunnat uppfylla! Och han, som betalt hundra —
Kontrollören lät lugnt brefven hopa sig, och då inga fler tycktes vilja komma, tog han det första bästa brefvet ur högen och bröt det. »Två stora, soliga, elegant möblerade rum, egen ingång, omsorgsfull uppassning, delikat mat» o. s. v. Han log ett bistert leende. Så lätt var det alltså att få ett lämpligt ställe! Han hade bara behöft ta ett svar ur högen. Och han hade i tio runda år gått och dragit sig för en flyttning! Han skref ett par ord på ett brefkort och bestämde sig för de båda rummen.
Den förste augusti tog han för första gången fröken Lina i hand, bugade sig stelt utan att se på henne och flyttade in i sin nya lägenhet.
För två timmar sedan hade kontrollören tagit sina rum i besittning, och nu satt han i sin gungstol och gungade sakta af och an.
Jo, han hade råkat vackert ut! Två smala, ihopklämda rum med klumpiga möbler och väggarne fulla med porträtt af fruns släktingar och bekanta, öfverträffande hvarandra i afskräckande fulhet. I rummet intill slamrade utan afbrott en symaskin, och från rummet uppöfver hördes ett ideligt skrapande af fötter. Utanför inte ett träd, bara ett smutsgult hus midt emot och långt där nere den gråa, dammiga gatan, där kärror och vagnar utan uppehåll rasslade fram. Och frun! Hvilken fruktansvärd varelse! Hur hade hon upptagit hans befogade anmärkningar! Hvilken gallsjuk uppsyn hade hon inte! Och hvilken röst! Kontrollören måste i sitt stilla sinne af allt hjärta lyckönska hennes man, som för tre veckor sedan haft turen att dö bort från alltsamman.
