90
det kunde vara endast ett tillfälligt tycke de fattat för hvarandra. För att pröfva dem, nekade jag dem mitt bifall till förlofningen, och skickade till yttermera visso bort Anna. Tiden har gått, men de ungas känslor ha förblifvit oförändrade. Anna, stackars liten, har sörjt mycket och senast i går fick jag ett bref från henne så sorgset och bedröfvadt, att det var mig omöjligt att längre pröfva och plåga henne. Jag följde mitt hjärtas maning och uppsökte genast Halling för att för honom förklara motivet till mitt handlingssätt och göra honom, som ju äfven, hvilket ni nog vet, tagit saken mycket hårdt, glad och lycklig. — Ja, mina kära vänner, där har ni nu historien i all sin enkelhet och på samma gång har ni fått reda på min dotters förlofning. Att kungörandet däraf blifvit lite egendomligt — det får ni skylla er själfva för. Till torsdagen kommer annonsen i tidningen, och på onsdagen hoppas jag få se er alla på en liten tillställning hos oss.»
