"först skall han alla am:ts och Skeppsholmens tillordnade uppbörder och inkomster upp- och infordra och efter bok hållarens uträkning och designation leverera och bland sjö- och holmfolket utdela;
proviantpartzeler eller andra saker till amiralitetet skall han, der honom befaldt blifver, upphandla och köpa;
sedan skall han alla de bref, kontrakter och zedlar, som af am:t utgå, föra till registratur och alltid i sin rigtighet hålla;
sedan ock bevista sjö- och holmfolkets mönstringar samt hafva ett noga inseende att derpå blifver upprättadt och för- färdigadt oförfalskade rullor af notarien.[1] Formen för likartade ärendens handläggning vexlade ofta, hvilket medförde olägenhet. Riksamiralen klagade också år 1633 öfver de "irringar", som ofta föreföllo, till afhjelpande hvaraf amiralitetet antog den 25 Okt. samma år Zakarias Solthorius till notarie. Hans fullmagt innehåller: "Han skall alltid på generalmönstringar sig presentera och finna låta, der vissa och oförfalskade rullor att upprätta, såsom ock ett rigtigt registratur på alla handlingar och bref jemte ett protokoll på alla klagomålssaker hålla, som vid admiralitetet passera kunde; desslikes jemte sekreteraren hålla ett diarium och protokoll på alla rådslag, tal och svar, som in collegio et consilio admiralitatis hållas, med en förteckning på per sonerna, som hvar dag sig tillstädes finna låta".[2]
Riksamiralen anmälde i rådet den 9 April 1633, att en "commissarius" skulle vara ganska nyttig vid amiralitetet och föreslog dertill en af de fyra viceamiralerna, men amiral Klas Fleming förklarade, att ingen commissarius vore der nyttig, ty då litade den ene på den andre. Riksmarsken ansåg, att man borde ena sig i frågan inom amiralitetet och derefter ånyo föredraga den i rådet.[3] Kommissarie blef sedan tillsatt år 1636, ehuru ej en amiral, utan en civil person.
De skrifvare, som biträdde. amiralitetets embets- och tjenstemän, voro anstälde vid Stockholms skeppsgård och upptagas bland personalen derstädes.[4]
