Det var ej alltid så lätt att rekrytera spelet, ty tillgången inom landet synes hafva varit ganska begränsad. År 1644 värfvades en trumpetare i Hamburg och 1658 fyra i London.[1] Den 2 mars 1677 skref amiralitetskollegium till riksdrotsen grefve Per Brahe och begärde att få för årets sjötåg låna tre af Brahes trumpetare, emedan sådana omkommit med skeppet Kronan (1) d. 1 juni 1676. Kollegiet hade nu ej flera qvar än tre trumpetare, men kunde ej skaffa de tre, som ytterligare behöfdes.[2]
Till sjös tjenstgjorde spelet på amiralsskepp. På Skeppsholmen blåste de korum på morgnarne vid holmkyrkan.[3]
År 1665 väcktes förslag att antaga fyra skallmejblåsare, men kunde ej realiseras, enär man ej kunde få några.[4]
Ett par pukor levererades år 1675 af en kopparslagare i Stockholm för 60 daler.[5]
8.
ÖFNING OCH UNDERVISNING.
Det heter i Adler Salvius förslag till instruktion för
amiralitetskollegium år 1636: “Sjöfolket skall lära känna och
nämna hvart segel, mast, tåg och hvad på skeppet är, på det
de må kunna sköta det, när det gäller. De skola lära sig
kusten med alla öar, holmar, uddar, grund, inlopp och
hamnar öfver hela Östersjön, känna stjernornas lopp och
kompassen, så att de kunna aflösa styrmannen, när han står till
rors. Hvar sjöman skall ock lära rätt bruka sitt gevär. Allt
detta skall kaptenen med skepparen vara skyldig att
undervisa sitt underlydande folk uti“.
Den första öfningsexpeditionen företogs år 1643 på föranstaltande af den nyutnämnde ålderstyrmannen Johan
