öfvertygas med två vittnen, han skall döden dö, utan alla nåder. Gäckeri och apespel med gudstjensten eller sakramenten hänvisas till consistorium ecclesiasticum, som kan döma till exekution med svärd eller till att slås i jern fjorton dygn, efter sakens beskaffenhet. Allt svärjande vid Guds namn, särdeles inom skeppsbord eller på Skeppsholmen, förbjudes vid straff af böter till fattigbössan eller att pundas efter chorum i allas åsyn, som på skeppet äro.“
Vidare föreskrefs att predikan skulle hållas hvar sön- och helgdag samt dessutom en eller två gånger i veckan.[1] Detta gälde både i land och ombord. I båtsmansstugorna på Djurgården skulle predikningar och bönestunder hållas vissa dagar i veckan.[2]
Och slutligen korum. Härom föreskrifves i nämnde sjöartiklar, 2:a punkten: “Chorum skall på skeppen eller Skeppsholmen hållas hvar morgon och afton. På skepp, der ingen prest är, skall kaptenen låta någon, som kan det, läsa morgon- och aftonbönerna och derpå sjunga en psalm. Om någon af öfver- eller underbefälet försummar chorum, skall han böta till armbössan. Gemen, som försummar chorum, skall första och andra gången pundas af sin rotmästare eller profossen, men tredje gången stå i jern en natt och en dag.“
Tillfällena att få “höra Guds ord“ voro således många och talrika. Men främmande läror och deras bekännare fördrogos icke. Härom förordnade amiralitetskollegium år 1672: “Såväl superintendenten som amiralitetspredikanterna skola se till att religionsstadgan efterföljes och noga efterforska om der under amiralitetsstaten finnes någon af annan religion. Denne skall då inkallas till förhör, stadgan honom föreläsas och han varnas; men hjelper ej detta, skall han angifvas uti amiralitetskollegiet.“[3]
Superintendent.Superintendenten var amiralitetspredikanternas närmaste förman.
Pastorn i Sorunda församling af Strengnäs stift magister Andreas Johannis Nycopensis blef år 1634 amiralitets-superintendent med bibehållande af Sorunda pastorat. Sedan S:t Jakobs kyrka i Stockholm blifvit färdigbyggd år 1643,
