kock som icke håller fat, tallrikar och kittlar rena,
straffes med några slag för masten eller springe rå, efter som
saken är;
stjäl någon om skeppsbord en half mark (1⁄8 daler) eller
dess värde, straffes första gången med ett godt gatlopp,
andra resan dubbelt och tredje gången, der han igen kommer,
varde hängd;
den, som af oaktsamhet släpper elden lös i skeppet, så
att det brinner, skall kastas på samma eld;
den, som går med bart ljus i skeppet utan lykta, skall
springa tre gånger rå, gör han det oftare, drages under kölen.
Slutligen föreskrifves att artiklarne skola minst en gång hvarje qvartal föreläsas för folket.
Af straffbestämmelser må ock anföras amiralitetskollegiets föreskrift d. 4 nov. 1676, att de af arbetsfolket, som försumma att inställa sig på paraden, skall holmamiralen antingen sätta in på vatten och bröd lika många dagar, som de försummat, eller ock låta afkläda och basa dem med spö.[1]
Man fann emot slutet af perioden nödigt att öfverse sjöartiklarne, “efter de äro något mörka.“[2] Amiralitetskollegium förordnade år 1674 härtill holmmajoren Hans Hansson Clerk med några civila;[2] uppdraget förnyades år 1676.[3] Nya sjöartiklar utfärdades dock ej förr än 1685.
Den första sjölagen i Sverige utfärdades d. 12 juni 1667. Den är uppstäld i åtta balkar, nemligen skeppsmannabalk, skeppslegobalk, redarebalk, bodmeribalk, sjöskadebalk, försäkringsbalk, amiralskapsbalk och skeppsmålabalk.[4] Den gälde ända till år 1864.
Domstolar.Amiralitetets domstolar voro amiralitetsrätten, förut kallad “holmrätten“ och sjörätten.
Amiralitetsrätten hade sitt säte på Skeppsholmen i samma hus som amiralitetskollegium.[5] Om rättens sammansättning innehåller 1644 års sjöartiklar: “uti Vårt amiralitets rättegångar skall presidera Vår riksamiral, när han tillstädes är och näst honom vara assessorer två amiraler af rikets råd, sedan fordras dertill de förnämsta officerarne, som hemma och tillstädes äro, till sådant antal efter som sakerna äro vigtiga
