tjensten och tillförene blifvit dömd från lifvet; k. maj:t resolverade att han skulle afrättas och domen strax exeqveras.[1]
En bösseskytt, som ombord på skeppet dräpt en båtsman, dömdes af amiralitetsrätten till döden. Domen faststäldes af drottningen och verkstäldes d. 12 juli 1648 af Stockholms skarprättare medelst halshuggning på Norremalms (nu Gustaf Adolfs) torg.[2] För en sådan execution erhöll skarprättaren tio daler af amiralitetets kassa.[3]
Bösseskytten Olof Eriksson Sporre, som olofligt lemnat skeppet Jägaren (3) på resa till Danzig år 1669, dömdes af amiralitetsrätten från lifvet, men benådades af amiralitetskollegium med att i stället springa rå eller dragas under isen.[4]
En båtsman, som med knif ihjälstuckit en annan båtsman, dömdes af amiralitetsrätten d. 5 juni 1640 att afrättas med svärd; faststäldes af k. maj:t d. 9 i samma månad.[5]
En båtsman hade år 1649 blifvit dömd till döden för stöld, rymning och andra missgerningar, hvilken dom drottningen konfirmerade. Amiralitetskollegium anhöll hos öfverståthållaren, att han ville låta stadens skarprättare hänga båtsmannen i Södermalms galge.[6]
En båtsman, hvilken var satt till vakt vid skeppet Andromeda (2), då detta i november 1655 förolyckats på Ölands kust, hade derifrån stulit en aln ankartåg. Han dömdes af amiralitetsrätten till döden, men “pardonnerades“ af rådet med tre gatlopp.[7]
En båtsman, som rymt tre gånger och sluppit straff två gånger, men nu tredje gången tillika stulit en häst, dömdes af amiralitetsrätten från lifvet. Han benådades af rådet med sex gatlopp.[7]
Båtsman Mats Esping hade för öfvervåld och stöld blifvit af hofrätten dömd från lifvet, men benådades af k. maj:t och skulle dragas tre gånger under kölen.[8]
Två båtsmän, som i november 1676 blifvit dömda att dragas under kölen, skulle i stället plikta med tre gatlopp hvardera, “emedan de i denna kölden eljest torde blifva döda“.[9]
