Stockholm. När således Blasieholmen blef för trång, flyttade flottan till Skepps- och Kastellholmarne. Dessutom hade amiralitetet hus och byggnader på Ladugårdslandet, Djurgården och vid Danviken.
Blasieholmen. Flottan var förlagd på Blasieholmen till omkring år 1640. Holmen kallades denna tid för Skeppsholmen, men sedan flottan flyttat derifrån, kom det nya namnet Blasieholmen snart i bruk.[1] Denna flyttning verkstäldes säkerligen strax efter år 1640, då bron till Nya Skeppsholmen blifvit färdig. Enligt 1639 års materialräkenskap funnos på Blasieholmen amiralitetets lådmakare- och snickareverkstäder, artilleri- och ankarsmedjor, kol- och tackelbodar, en kran “östantill“, en väderqvarn m. m.[2]
År 1645 började drottning Kristina att utdela tomterna på Blasieholmen. Den 2 sept. detta år skänkte hon sekreteraren Nils Tungel och referendarien Johan Wijnblad de båda vid nuvarande Kungsträdgårdsgatan liggande tomterna, som förut antagligen varit upplåtna till boställen för gårdskaptenen och byggmästaren.[3] Det gamla amiralitetshuset med tomt skänktes, som ofvan är nämdt, år 1647 till generalmajor Hans Wachtmeister.
Kyrkholmen. Bredvid Blasieholmen låg den lilla Myntholmen. Sedan “holmkyrkan“ blifvit uppförd der år 1634, kallades holmen för Kyrkholmen.[4]
Kyrkan låg på nordöstra delen af holmen och således åt Ladugårdslandsviken. Bredvid kyrkan funnos några små bodar, der öl och bränvin såldes. Holmamiralen befaldes år 1676 att “utrota detta krögeri“.[5]
Vid skeppsholmsbrons landfäste på Kyrkholmen fans “ej långt från kyrkan“, en port och vaktstuga för Skeppsholmens säkerhet.[6] Här torde de domar hafva exeqverats, som ådömde vissa antal “slag i porten”.[7]
Ofvan är nämdt, att drottning Kristina år 1653 skänkt och donerat Kyrkholmen under amiralitetet och dess församling. År 1674 hade Stockholms magistrat anhållit hos
