2. PERSONALEN.
Varfsbefäl.Det militära befälet i Stockholms skeppsgård utgjordes
af holmamiralen, holmmajoren, tygmästaren, holmkaptenen,
holmlöjtnanten och holmskeppare.
Af dessa var holmamiralen den främsta och motsvarade nutidens varfschef. Vid denna jemförelse erinras dock, att de olika embetenas områden ej voro så skarpt åtskilda då som nu. Derför gjorde då personen hos embetets innehafvare sig mycket mera gällande och, om han dertill egde förmåga, kunde ganska betydligt utvidga sin magtsfer.
Holmamiralen var enligt 1634 års regeringsform bisittare
i amiralitetskollegium. Hans hufvudsakliga verksamhet i
denna egenskap bestod uti att göra framställningar och
mottaga befallningar.[1] Han hade under amiralitetskollegium högsta
uppsigten öfver arbetena och skeppsbyggnaden på
Skeppsholmen.[2] Den första fullständiga instruktionen för
holmamiralen utfärdades år 1648 af drottning Kristina och gälde
Herman Fleming. Enligt denna ålåg honom:
att tillse det skeppen behörigen underhöllos, så till skrof
som tackling och segel;
att hvarje år vid Martini tid (d. 10 november) besigtiga
och inventera skeppen med tackel och tyg, styckelådor m. m.
samt förordna om tillverkning af det, som blifvit förslitet
och odugligt;
att i god tid ingifva förslag till amiralitetskollegium å
materialier, som böra anskaffas, så för nybyggnader som för
skeppens reparation och utredning;
att hafva uppsigt öfver byggmästaren, mästerknektarne
och handtverksfolket, se till att de icke försumma tjensten
och straffa de försumliga;
att antaga handtverksfolket samt med holmmajorens och
byggmästarens vetskap bestämma deras lön;
