kort blå lifrock af kläde, fodrad i skjörten med gult
foder, “utgjorde“ med små tenn- eller messingsknappar;
kortbyxor på vanligt båtsmansmanér;
blå, rund holländsk mössa af redgarn med röd tofs i
kullen;
röda klädesstrumpor och
röda klädesbröstlappar.[1]
5. VAXHOLMS SKANS.
Den lilla Vaxholmen mellan Vaxön och Rindö, två mil
sjövägen från Stockholm, ansågs tillhöra amiralitetet, som der
hade förråd af proviant, krut och arklipersedlar. Holmen
var sedan gammalt befästad.[2]
Proviantmagasinet hörde under amiralitetsproviantmästaren, som skulle hålla “en god karl“ i Vaxholm, när han ej var der sjelf tillstädes.[3]
År 1645 uppläts en byggning på Vaxholm till corps de garde för de bösseskyttar, som förordnades att hålla vakt öfver amiralitetets krut och artilleripersedlar.[4] För denna vakt, som bestod af nio bösseskyttar, sattes år 1652 en “vaktmästare“ till befälhafvare; han skulle hafva samma lön som konstapel.[5] Han fick 1667 löjtnants titel, men icke någon löntillökning.[6]
Till kommendant på Vaxholms skans utnämnde drottning Kristina år 1653 tygmästaren vid amiralitetet Hans Vilhelmsson Clerk med ett årligt arvode af 150 daler; instruktion skulle han erhålla af krigskollegium.[7]
Med anledning af det med Polen och Ryssland utbrutna kriget började man att i juli 1656 uppföra ett “defensionsverk“ vid Vaxholm och att sänka Oxdjupet; 300 båtsmän arbetade derpå.[8]
