År 1662 förordnades att Vaxholms skans skulle lyda under amiralitetet.[1] Detta fortfor till 1680, då skansen åter stäldes under krigskollegiets administration.[2]
Utom kommendanten och en prest (arvode 50 daler), utgjordes garnisonen af en arkli- eller vaktmästare, en sergeant, och nio à tio gemene.[3] Men under krigsåren 1677—1678 utgjordes garnisonen af 124 knektar med underofficerare och trumslagare.[4]
År 1675 lät amiralitetskollegium flytta sitt krutförråd från Vaxholm till krigskollegiets kruttorn på Djurgården. Hvad icke der kunde rymmas, förvarades i tornet på Lilla Beckholmen under flaggan.[5]
6. DALARÖ SKANS.
Omkring fem mil innanför Landsort, det sydligaste
inloppet till Stockholms skärgård, ligger på fasta landet
Dalarö gamla lotsstation. I skydd af den stora Ornön för
Östersjöns vreda böljor finnas här goda ankarplatser mellan de
många holmarne. Dessa begagnades på 1600-talet flitigt af
skeppen, som lågo och väntade på lämplig vind att fortsätta
resan. Örlogsflottan hade här sin vanliga samlingsplats,
såväl vid utgående från Stockholm som på ingående söder
ifrån. Skeppen förankrades vanligen vid holmarne i stora
segelleden från Dalarö till den 4 minuter derifran liggande
Rotholmen.
Vid pass 2,000 meter söderut från Dalarö lotsbrygga ligga de små Kycklingeholmarne. På den södra udden af de nordligare af dessa holmar, omkring 220 meter från den andra sydligare, uppfördes Dalarö skans år 1657 till försvar mot anfall af Danmark. Holmen blef derefter kallad Skansholmen. Under befäl af den nyutnämnde majoren Klas Uggla arbetade 300 man på “fortifikationsverket på
