Följande år 1657 i maj afseglade Gustaf Wrangel från Stockholm med skeppen Jägaren (3) och Höken (3), en bojort och några jakter; han kom till Viborg i slutet af månaden.[1] Till Stockholm återkom han i oktober samma år, sedan han lemnat Jägaren (3), Höken (3), en pinass och alla lodjorna qvar i Viborg under kapten Ridders befäl. Jägaren (3) och Höken (3) beordrades till Stockholm i maj 1658, hvarefter pinassen Danska Prinsen blef ensam qvar i Viborg med lodjorna och jakterna. Dessa lågo här i beredskap ända tilll april 1659, då äfven pinassen beordrades till Stockholm.[2]
17.
FLOTTAN I LANDSKRONA.
Åren 1658—1660.
Med Skåne hade Landskrona genom freden i Roskild
d. 26 febr. 1658 blifvit en svensk stad. Han egde en god
hamn, hvilken genom sitt läge midt emellan de å andra
sidan Sundet liggande Köpenhamn och Kronborg erbjöd
flottan en synnerligen lämplig såväl reträttplats som utfallsport.
Hit drog sig svenska flottan tillbaka d. 30 okt. 1658 efter bataljen med holländska flottan i Öresund. Dagen derpå sjönk i hamnen skeppet Svärdet (2), af hvilket blott några stycken kunde räddas. Den 16 mars 1659 sjönk skeppet Samson (2) på tjugufyra fots vatten och kunde ej heller upptagas, oaktadt upprepade ansträngningar.[3]
Landskrona förblef hufvudstation för flottan, så länge kriget med Danmark fortfor eller ända till år 1660. Flottan utgjordes i november 1658 af sex stora, sjutton medelstora och sex små kronans skepp samt tretton kompaniskepp. Hon bibehöll ungefär samma styrka och utgjordes i november 1659 af sju stora, sjutton medelstora och nio små örlogsskepp, två lastdragare och tretton kompaniskepp.[4]
- ↑ A. K. reg. 5⁄6 1657.
- ↑ A. K. prot. 29⁄4 1659.
- ↑ R. R. 18⁄3 och 19⁄4 1659 m. fl.
- ↑ R. R. 17⁄12 1659 bilagan.
