upptogs åter arbetet härmed af alla krafter. I stället för att anskaffa egna hästar för körslorna, ackorderades med Stralsunds formän om virkets utkörande med tre vagnar dagligen under tre månader. Härför skulle betalas 16 lübska skilling för hvar häst hvar åttonde dag.[1] Efter samma taxa skulle sedan fortsättas under vintern, emedan detta blefve billigare, än “när kronan sjelf håller hästar och kutskar“.[2] Dessutom anmodades generalguvernören Otto Vilh. von Königsmark att beordra tjugufyra knektar af dalregementet med underofficerare att biträda vid ekhygget.[3] Allt virket nedfördes till lastageplatsen Dewin vid Stralsund, hvarifrån det hemtades till Karlskrona af skeppet Ekorren (3) och tre bojorter, hvilka gingo flera resor för detta ändamål under sommaren 1680.[4]
16.
FLOTTAN I VIBORG.
Åren 1656—1659.
I Viborgs gamla skeppsgård[5] lågo åren 1656—1659 några
småfartyg, hvilka utsändts från Stockholm med anledning
af oroligheterna från ryska sidan.
Amirallöjtnant Gustaf Wrangel hade i juli 1656 kommit till finska viken med skeppet Jägaren (3), två pinasser och femton lodjor för att hindra ryssarnes vidare framträngande.[6] Med denna flotta kom Wrangel d. 22 okt. 1656 till Viborg, i afsigt att lägga sig der i vinterqvarter.[7] Men han föredrog att sjelf bege sig hem till Stockholm på Jägaren (3) och lemnade pinasserna med lodjorna qvar under befäl af kapten Peter Holländer Ridder.[8] Denne bodde nemligen i Viborg såsom chef för Nylands båtsmanskompani.
- ↑ A. K. reg. Wachtmeisters reg. 3⁄6 1680.
- ↑ A. K. reg. Wachtmeisters reg. 7⁄12 1680.
- ↑ R. R. 5⁄8 1680.
- ↑ A. K. reg. 30⁄7, 25⁄9 1680 m. fl. Wachtmeisters reg. 4⁄6 s. år.
- ↑ A. Z.: flottans hist. sid. 281.
- ↑ A. K. reg. 28⁄6 och 24⁄7 1656.
- ↑ A. K. ank. handl. Wrangels bref d. 25⁄10 1656.
- ↑ A. K. reg. 15⁄1 1657.
