Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
192
21. STETTINS VARF.

21.

STETTINS VARF.

Åren 1639—1642.


Då konung Gustaf Adolf år 1630 drog ut i kriget mot tyska kejsaren var hans första omsorg efter landstigningen att försäkra sig om öarne Usedom och Wollin i Pommern för att få floden Oders mynningar i sitt våld. Detta lyckades honom redan i början af juli. Kort derefter öppnade hertig Bogislaus af Pommern sin hufvudstad Stettins portar för konungen. Hela Vorpommern besattes med svenska trupper och när hertigen dog i mars 1637, inrättades i hans land svensk styrelse.

För de många transporter af alla slag, som ifrågakommo å de tyska sjöarne och floderna, kräfdes ett antal grundgående lastfartyg, bojorter eller strussar. En strussbyggnad hade förut varit inrättad i Elbing, men denna stad återstäldes till Polen 1635. Derför beslöt regeringen att i stället inrätta ett dylikt varf i Pommern vid Stettiner Haff eller Oder. Till utförande häraf utsågs major Lars Mattsson (Strusshjelm) För honom utfärdade regeringen d. 18 dec. 1638 en instruktion. Han skulle bege sig till Pommern och tillinventera sig från viceamiral Peter Blume pinassen Kattan, en galeja och sex strussar, hvilka han sedan skulle hålla i ständig ordning och fullt utredda till kommendantens eller fältmarskalkens order. Han skulle äfven bygga två strussar och tolf lodjor. Dervid skulle han hålla timmermän, sågare, smeder, trävirket, spik, tackling och segel mot en betalning af 1,050 daler för hvarje struss och 240 daler för hvar lodja. Till farkosternas årliga underhåll bestods 150 daler för hvar pinass eller galeja, 90 daler för hvar struss och 30 daler för hvar lodja.[1]

  1. R. R. 1812 1638.