I april 1639 hade major Lars Mattsson kommit till Stettin och utvalde en i Alten Stettin belägen plats till varf. Denna var 300 fot lång och 200 fot bred och inhägnades med plank och staket. Der uppsattes en smedja med tre blåsbelgar, tre bodar, en badstuga och en bardberarstuga.[1]
Här byggdes under åren 1639—1642 sju bojorter eller strussar, tre jakter, elfva lodjor, två stora pråmar och två båtar.[2] Personalen bestod under major Lars Mattsson af en kapten, tre löjtnanter, sju à tio strusskeppare, femtio à etthundra båtsmän, fyra sågare, tre timmermän, en smed och en skrifvare, som redovisade för kontanta medel, kläde och proviant.[3]
I maj 1642 skref amiralitetskollegium till major Lars Mattsson, att han skulle göra sig i ordning att flytta varfvet till Kaseburg, enär borgerskapet i Stettin ej ville herbergera hans folk hos sig.[4] Han skulle dock ej handlöst öfverge varfvet, då staden skulle anamma platsen, utan låta en löjtnant stanna qvar med några af de minsta strussarne.[5] Den 17 dec. 1642 fick Lars Mattsson definitiv befallning af amiralitetskollegium att flytta till Kaseburg.[6]
22.
KASEBURGS VARF.
Åren 1643—1667.
Staden Kaseburg i Vorpommern ligger strax innanför
Swinemünde på sydostligaste udden af ön Usedom. Denna
eröfrades af konung Gustaf Adolf i början af juli 1630. I
Westfaliska freden 1648 tillföll Sverige Usedom med hela
Vorpommern.
- ↑ A. K. ank. handl. Mattssons rapport 15⁄6 1640.
- ↑ A. K. ank. handl. åren 1639—1642: Mattssons rapporter.
- ↑ S. K. A. afd. A.
- ↑ A. K. reg. 14⁄5 1642.
- ↑ A. K. reg. Erik Rynings journal 29⁄7 1642.
- ↑ A. K. reg.
