efterträdare utsågs löjtnant Peter Casten,[1] befordrad till kapten 1663.
Sedan åren 1655 och 1657 några skutor och bojorten Mjöhunden blifvit byggda,[2] upphörde nybyggnaderna å varfvet och man inskränkte sig till nödiga reparationer af farkosterna. Regeringen beslöt år 1660, att strussbyggningen i Pommern skulle upphöra.[3]
Personalen å varfvet hade under de flesta af åren utgjorts af en kapten, en à två löjtnanter, en holmskeppare, tio à aderton struss- och lodjeskeppare, femtio à etthundra båtsmän, en skrifvare eller bokhållare, en bardberare, en mästerknekt, tolf sågare, fyra timmermän, en à två smeder, en hjulmakare, en blockmakare och en segelsömmare.[4]
År 1655 torde den hittills använda skogen blifvit uthuggen, ty i slutet af året befaldes löjtnant Peter Casten att bege sig med sitt arbetsfolk till Pasewolksheden (omkring 40 kilometer vester om Stettin) och ackordera med egarne att få fälla svårt ekvirke, hvilket sedan skulle nedföras till sjön.[5] Här fortsattes derefter ekhygget af alla krafter. För virkets nedkörande till sjön höll kronan åren 1660 och 1661 tjuguen hästar.[6] Men sedan, som ofvan är nämdt, kapten Peter Casten beordrats d. 26 okt. 1666 att tillika öfvertaga befälet i Stralsund, så upphörde arbetet i Kaseburg så småningom. Den 7 okt. 1667 befalde amiralitetskollegium att Kaseburgs ekhygge skulle flyttas till Abshagenwald i Stralsunds-gebietet.[7]
23.
KONGSÖRS VARF.
År 1655.
År 1655 upplifvades detta gamla skeppsvarf vid
Arbogaåns utlopp i fjärden Galten.[8]
