varfvet.[1] Derjemte åtog han sig, att “mot någon vederkänsla“ lemna arbetsfolket behöflig bardberarhjelp.[2]
Handtverkspersonalen bestod af sex à sju timmermän de första åren, men sedan femton à nitton samt två sågare och tre smeder. Timmermän och sågare hade 16 och smedsmästaren 20 öre s. m. om dagen jemte kost.[3] År 1676 nedsattes lönen för timmermännen till 5 daler i månaden,[4] hvilket gör 7 öre (omkring 1⁄4 daler) för arbetsdag.
Dessutom uppfordrades båtsmännen i Medelpad och
Ångermanland till tjenstgöring å varfvet till ett antal mellan
tjugu och fyratio, nemligen:
tolf man hela året, som underhöllos af kronan,
två man hela året, som månadtligen aflöste hvarandra i
smedjan,
sex man handtlangare hela året, som ombyttes månadtligen,
sex man i fem månader, som utkörde virket ur skogen,
sex man i fyra månader för kolningen,
tio man i två månader om hösten för skogshygget,
tio man i en månad, som höggo kolved, och
femton man i en månad, som lade virket i flottar.[5]
När hela Norrlands kompani uppfordrades till Stockholm i januari 1676 att gå ut på hufvudflottan, förordnades att sextio man skulle undantagas för att användas på Medelpads varf.[6]
Varfsarbeten.Det dröjde något innan man kom i gång med skeppsbyggeriet, så att första skeppet, lastdragaren Medelpad med tre märsar, ej blef färdigt förr än år 1669. Det löpte af stapeln d. 8 sept. 1668, upptacklades på våren 1669 och kom till Stockholm i juni samma år.[7]
Åren 1669 och 1670 byggdes tre pråmar, 80 fot långa och 18 fot breda.[8] Det senare året sträcktes kölen till skeppet Nordstjernan (2), som löpte af stapeln d. 10 november samma år, upptacklades året derpå af löjtnant Kristian Dumbar och kom till Stockholm i nov. 1671.[9]
Åren 1671—1673 byggdes skeppen Uttern (3) och Elgen (3),
