för ändamålet till Pedersöre. Han skulle ackordera med allmogen i trakten om fällande och framförande af virke. Två skepp skulle genast sättas på stapel. I årslön skulle han erhålla 250 daler. Till redogörare utsågs hospitalsföreståndaren Zakarias Eriksson.[1]
29.
RIGA VARF.
År 1680.
Efter flottans stora förluster 1676 och 1677 blef det
nödvändigt att genom nybyggnad fylla de svåra luckorna. Man
började derför se sig om efter platser, der nybyggnaden kunde
lämpligare företagas än i Stockholm. Helt naturligt kom man
då att fästa sin uppmärksamhet på staden Riga i Livland,
nära Dünas utlopp i Rigaviken. Här hade amiralitetet förut
haft en skeppsgård,[2] här hade flera skepp blifvit byggda af
enskilda och sålda till kronan och här fans god tillgång ej
allenast på hampa och tacklage, utan äfven på master och
ekvirke. Det senare i synnerhet i Litaven vid öfre Düna,
på hvilken virket kunde utan stora kostnader föras ned till
Riga.
Den 3 nov. 1677 antog konungen Francis Sheldon till skeppsbyggmästare med en årlig lön af 1,500 daler och gaf honom i uppdrag att anställa ett skeppsbyggeri i Riga.[3] Sheldon begaf sig dit i slutet af år 1678,[4] men af brist på medel beslöt konungen att tillsvidare uppskjuta med denna skeppsbyggnad.[5]
Efter freden upptogs frågan åter. Den 5 dec. 1679 skref konungen till generalguvernören Krister Horn i Riga, att det beslutade skeppsbyggeriet skulle sättas i verket på den s. k.
