åtnjuta så mycket svart kläde på sin löns afräkning, som hans likkista kan beklädas med.“[1]
Ett ganska vanligt sätt att få ut en månads resterande lön, var att ett antal officerare eller ock underofficerare förklarade sig vilja skänka en månadslön till en kamrat för att dermed betala köpet af en gård i Stockholm. En sådan utbetalning nekades icke, oaktadt detta syntes hafva öfvats i tur mellan officerarne för att få ut litet lön.[2]
I allmänhet kan sägas, att det enda tillfälle, då de resterande lönerna åtminstone blefvo till någon del godtgjorda, var vid sjökommendering. Det synes varit en allmän föreställning, att en officer eller underofficer icke var skyldig att stiga ombord, utan att hafva fått sin i land intjenta lön, dels för att ekipera sig och dels för att kunna lemna något till familjens underhåll under sin frånvaro.[3]
Rörande aflöningen innehåller 17:e punkten i 1644 års sjöartiklar den föreskriften, att när någon officer, underofficer eller gemen finnes hafva genom sin flit vunnit goda insigter om sjöfarten och seglatsen, om tackling, bestyckning och annat hvad till ett skepp hörer, då skall hans lön ökas och förbättras. “Denna ökning skall tagas af dens gage, som sällan kommer på Holmen tillstädes och ej befliter sig om att blifva i sin tjenst capablare.“ Denna föreskrift, som lemnar ett ganska rymligt fält för godtycket, synes dock icke hafva blifvit tillämpad.
Med ledning af riksstaterna, riksregistraturet och amiralitetskollegiets registratur meddelas följande aflöningstablå.
| Amiralitetskollegium. | År | Årsbelopp i daler s. m. | |
|---|---|---|---|
| Riksamiralens och de militära amiralitetsrådens löner uppföras här nedan bland officerarne. | |||
| Civila amiralitetsrådet Gudmund Ehrencrantz | 1675—1679 | 1,500 | |
| Assessor | ⎧ ⎨ ⎩ |
1648 | 700 |
| 1649—1650 | 600 | ||
| Öfverkommissarien Erik Ehrensköld | 1676—1680 | 1,200 | |
