Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
214
30. AFLÖNING.

och handtverkare “icke kunde infinna sig ordentligt till arbetet på Skeppsholmen, utan måste söka få sitt uppehälle ute i staden och har man för sådan bortvaro från kronans arbete icke ansett sig kunna straffa dem, då man icke har några penningar att aflöna dem med.“[1] Samma var förhållandet i oktober 1674, då folket på sjunde månaden ej fått någon lön.[2] I november 1675 hade de ej fått sådan på sex månader.[3] Holmamiralen meddelade i amiralitetskollegium d. 7 jan. 1678, att handtverkarne, i synnerhet timmermän och smeder, “gå i staden och tigga sin föda och vilja ej komma till arbete på Skeppsholmen, förr än de få någon lön.“ Med anledning häraf beslöts samma dag skrifvelse till kammarkollegium med begäran om penningar och att man skulle trumma på gatorna efter folket.[4] Men detta hjelpte ej. Ännu i juni månad hade folket under året ej fått mera än en och en half vintermånads lön och folket gick fortfarande i staden och sökte skaffa sig föda.[5] Ändtligen efter upprepade bref och muntliga beskickningar lemnade kammarkollegium d. 18 juni 1678 10,000 daler, hälften i proviant och hälften i penningar, till handtverkarnes aflönande.[6] Dessa medel förslogo dock ej mycket. Kort derefter eller d. 2 augusti samma år beslöts, att smederna skulle få lön för halfva april månad i proviant och för åtta dagar i penningar, “efter man för tiden dem med icke mera kan hjelpa.“[4]

Det bör erkännas, att amiralitetskollegium sökte åstadkomma att denna ständiga brist på penningar skulle kännas mindre bitter för de löntagande, när någon särskild utgift kräfdes. När således någon nära anhörig, såsom barn, hustru, föräldrar eller svärföräldrar till underofficer eller gemen dog, så nekade kollegiet aldrig att anvisa ett mindre belopp, vanligen tre daler, på kassan till begrafningen, hvilket afräknades å innestående lön.[1] Men som denna sällan erhölls helt och hållet, så blef detta i sjelfva verket en extra hjelp. Vid liknande tillfällen erhöllo officerarne vanligen en månads lön af hvad de hade till godo.[7] Ett annat beslut lyder så: “Resolverades att underlöjtnanten salig Johan Appelroth skulle

  1. 1,0 1,1 A. K. reg.
  2. A. K. reg. 1310 1674.
  3. A. K. reg. 1711 1675.
  4. 4,0 4,1 A. K. prot.
  5. A. K. prot. 56 1678.
  6. A. K. prot. 186 1678.
  7. A. K. prot. 252 1657 m. fl.