Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.


ombestyra de stora beslutade skeppsbyggnaderna, “absolute“ disponera dertill anvisade medel samt till- och afsätta alla under skeppsbyggerierna sorterande militära och civila tjenstemän och gemene. De facto blef härigenom bestämmelsen om amiralitetet i 11:e punkten af 1634 års regeringsform upphäfd; de jure upphäfdes den genom rikets ständers af konungen den 10 december 1680 gillade deklaration, att konungen icke längre var bunden af någon regeringsform, utan allenast af Sveriges lag och laga stadgar.[1]

Chef.Riksamiralen var kollegiets sjelfskrifne chef. Karl Karlson Gyllenhjelm till Sundbyholm, Karlberg och Kasby, friherre till Bergqvara,[2] blef riksamiral redan år 1620 och var vid den nya ordningens införande 1634 sextio år gammal. Han kunde ej sätta sig in i de nya kollegiala förhållandena, utan fortfor att sjelfrådigt afgöra ärendena. När sådant anmärktes vid den s. k. examen, som kollegiet undergick år 1636 inför regeringen,[3] drog sig den gamle och till helsan brutne riksamiralen undan till sina gods och deltog derefter blott undantagsvis i kollegiets arbeten. Han dog d. 17 mars 1650 på sin egendom Karlberg utanför Stockholm.

Den nu till det höga embetet sjelfskrifne borde hafva varit amiralen och riksrådet Erik Ryning, som under tjugu år arbetat och verkat vid amiralitetet. Men så ansåg ej drottningen. För att bereda sin dåvarande gunstling Magnus Gabriel De la Gardie tillfälle att såsom riksskattmästare erhålla plats bland de fem höga riksembetsmännen, utnämnde hon den 31 januari 1652[4] riksskattmästaren grefve Gabriel Bengtsson Oxenstjerna till riksamiral. Han var då sextiosex år gammal och hade förut icke varit anstäld vid amiralitetet. Han hade varit guvernör, dels öfver Estland och dels öfver Finland, generalguvernör öfver Livland och riksskattmästare sedan 1634. Vid så hög ålder kommen till en för honom främmande verksamhet, kunde han icke utöfva chefskapet såsom sig borde. Rynings biträde förlorade han ock, emedan denne begärt och erhållit afsked. Derför befans nödigt att inrätta ett nytt embete, riksviceamiralsembetet. Till detta utnämndes d. 26 febr. 1653 riksrådet och fältmarskalken,

  1. A. von Stiernman: riksdagars beslut II: 1873.
  2. A. Z.: flottans hist. 29—31.
  3. Rådsprot. 29314 1636.
  4. R. R. Årtalet 1651, som hittills uppgifvits, är orätt.