generalguvernören öfver Pommern grefve Karl Gustaf Wrangel. Han var i sin kraftigaste ålder, trettionio år, redan en känd fältherre och hade med framgång anfört flottan åren 1644 och 1645. Med bibehållande af sina fältmarskalks- och generalguvernörsembeten skulle han i egenskap af riksviceamiral “betjena“ amiralitetskollegium med goda råd och jemte riksamiralen hafva ett vakande öga på rikets armada till sjös och skeppsflotta, att hon årligen blefve väl försedd och preparerad, äfvensom att med hennes byggning, tackling, tyg, ammunition, artilleri och annan skeppsredskap flitigt och troget handlades. Han skulle ock tillse att mönstringarne med rikets sjöfolk förrättades på behöriga orter.[1] Flera bref från Wrangel, då han vistades i Pommern,[2] visa hans intresse för amiralitetets angelägenheter och under förra hälften af år 1655, då han vistades i Stockholm, deltog han i fyratiosju af amiralitetskollegiets sammanträden.[3]
Riksamiralen Gabriel Oxenstjerna afled d. 12 dec. 1656 på Edsberg nära Stockholm, men någon efterträdare utnämndes ej genast. Emellertid lyckades Wrangel d. 24 oktober 1657 att intaga den vigtiga danska fästningen Fredriksodde (nu Fredricia) och nu fick han för denna lysande bragd sin belöning. Den 11 dec. samma år skref konung Karl Gustaf, som då var i Wismar, till rådet i Stockholm, att han utnämnt löjtnant-generalen grefve Karl Gustaf Wrangel till riksamiral.[4] Under de derpå följande två åren tjenstgjorde Wrangel både till lands och sjös i kriget mot Danmark och hade öfverbefälet i den för flottan så hedrande drabbningen i Öresund d. 29 okt. 1658. Efter freden 1660 skötte han hufvudsakligen sitt generalguvernörsembete i Pommern, men stod i liflig korrespondens med amiralitetskollegium samt deltog alltid i dess sammanträden, när han såsom riksförmyndare vistades i Stockholm eller från okt. 1660 till sept. 1661 och från juli 1663 till maj 1664.[5] Oaktadt tidens små tillgångar satt han dock i gång de stora skeppsbyggnaderna på Skeppsholmen, i Göteborg och Bodekull och visade vid alla tillfällen sitt lifliga intresse för flottan. Äfven sedan han lemnat amiralitetet, befordrade han dess skeppsbyggen i Lübeck och skogshygge i Pommern.[6]
