Äfven några andra än de gemene erhöllo kost från proviantmagasinet såsom förbättring i deras lön. Sådant kallades för ett “båtsmanstraktamente ur magasinet“ och bestod i proviant för 641⁄2 daler om året. Denna förmån meddelades en kanslist,[1] två amiralitetspredikanter,[2] holmkaptenen,[3] fyrverkarkaptenen,[4] holmlöjtnanten[5] och två holmskeppare.[6]
33.
INQVARTERING.
De gamla borglägren hade upphört. Men vid förefallande
behof ansågos borgerskap och allmoge vara skyldiga att
mottaga och herbergera kronans folk. Detta kallades för
inqvartering.
Under denna period omtalas inqvartering af sjöfolk blott i Stockholm och Kalmar stad med län.
Hos borgerskapet i Stockholm inqvarterades i juli 1657 1,200 båtsmän[7] och i april 1679 Norrlands kompani, omkring 1,000 man, till dess det skickades ut till flottan.[8]
I november 1678 befalde konungen, att 1,000 finska båtsmän på flottan i Kalmarsund skulle under vintern inqvarteras i Kalmar län, “kunnandes samma inqvartering icke prejudicera rytteriets förläggning, emedan finnarne sig lära låta åtnöja med samma kost som bonden sjelf och deremot kunna underhjelpa att förrätta hos bonden förefallande arbete, hafvandes inga hästar, som fouraget consumera.“[9] När sedan Kalmar varf utvidgades så betydligt, förordnade konungen år 1680, att amiralitetets officerare och underofficerare, tvåhundra timmermän och andra handtverkare med gemene båtsmän skulle alla erhålla fri inqvartering i Kalmar stad.[10]
