Stockholm på egen kost eller en half daler stycket. Efter denna beräkningsgrund dömdes vederbörande att ersätta kronan.[1]
Persedelredogörelsen. Denna tids persedelredogörelse omfattade proviant-, material-, artilleri- och inventarieuppbörderna samt uppbörden ombord å skeppen under expedition.
Proviantuppbörden redovisades af proviantskrifvaren, kallad proviantmästare från år 1642. Utom de månads- eller qvartalsredovisningar, hvilka han, såsom ofvan är nämdt, skulle inlemna till amiralitetsbokhållaren, skulle han vid hvarje års slut afge en fullständig årsräkning.[2] Amiralitetsfiskalen skulle tillse att försnillning eller underslef icke bedrefs i magasin och bodar samt att vigter och målkärl voro rigtiga.[3]
Proviantskrifvarne i Finland skulle hvarje månad insända uppgift till amiralitetet öfver intägt, uttägt och behållning. Vid midsommar skulle de sjelfva eller någon deras fullmägtig resa till Stockholm och afge verificerad redogörelse för året.[4] Fogden vid amiralitetets proviantförråd i Vaxholm skulle gifva proviantmästaren månadsbesked öfver hvad som fans i förrådet och egde proviantmästaren att gifva anvisning å detta förråd, när tillgång ej fans i magasinet i Stockholm.[5]
Med afgångsprocenten skulle förhållas enligt räkningekammarens förordning, så att befallningsmännen skulle uppbära spanmålen af allmogen med struken tunna (56 kannor), hvaraf beräknades två upplandsfat (sex och en fjerdedels procent) i afgång å hvar tunna råg och korn samt tre fat för hvar tunna malt. På pundvarorna bestods två skålpund på lispundet (tio procent) i afgång. Häraf skulle befallningsmannen njuta halfparten, då provianten låg under hans vård från hösten till våren; men på det, som befallningsmannen uppbar på hösten och genast levererade till proviantmästaren, hade han ingen afgång, utan skulle leverera detsamma från sig med samma öfvermål, såsom han det sjelf mottagit af bonden. Den sålunda bestådda afgången njöt proviantmästaren för varor, som han haft i magasinet år och dag eller från höst till höst, men endast hälften deraf för varor, som han haft i magasinet från hösten till våren.[6]
Värdet af den proviant, som fans i magasinet, utgjorde
