Härtill kommenderades förre inspektoren, numera löjtnanten Jöns Storm åren 1644—1651, kapten Jöran Barck åren 1656—1657, kapten Måns Assarsson (Mannerfeldt) åren 1662—1671, löjtnant Nils Raaf åren 1671—1674 och löjtnant Olof Törnebuske 1675—1680. Bönder, som biträdde vid söndersågandet af virket, erhöllo 11⁄2 öre s. m. för hvar aln.[1] Om virkets framkörande till hamn ackorderades med allmogen.[2] Sådana hamnar voro Vestervik, Verkebäck, Mönsterås, Strömserum, Pataholm, Skäggenäs, Björnö i Mönsterås socken och Bergqvara. Derifrån skeppades virket till Stockholm, de sista åren till Kalmar och Karlskrona. Sällan förgick något år, utan att en eller flera skeppslaster virke expedierades från någon af dessa hamnar.
I mälardalen bedrefs också ekhygge under hela denna
period. Mälaren var en beqväm vattenväg. Virket hemtades
till Stockholm med bojorter och pråmar. Mera sällan flottades
det, såsom skedde år 1640, från Kongsör. Dessa skogsarbeten
voro af betydligt mindre omfång än hygget i Småland och
utfördes vanligen af timmermän från Skeppsholmen under
tillsyn af en mästerknekt. De bedrefvos:
i Strömsholms län åren 1657, 1658 och 1663;
i trakten af Köping och Arboga åren 1636—1638;
vid Kongsör åren 1639, 1640, 1653—1657 och 1663;
i Mellösa socken på gränsen mellan Nerike och
Södermanland åren 1677—1679; virket forslades till Torshälla och
skeppades derifrån till Stockholm;
i Rekarne socken söder om Eskilstuna år 1636;
i trakten af Strengnäs åren 1668, 1679 och 1680;
i Gripsholms län åren 1640—1642, 1646 och 1676—1678;
på Ridö åren 1642—1643;
i trakten af Södertelje år 1674, der 200 ekar köptes af
ryttmästaren Mårten Lindehjelm efter 41⁄2 daler för trädet på
roten;[3] samt
på Svartsjölandet åren 1658—1663, 1668 och 1669.
På Gotland höggs ekvirke åren 1648 och 1649; det utskeppades från Slitehamn.
I göteborgstrakten höggs virke åren 1660 och 1661 i Lerums socken af Elfsborgs län och åren 1660—1671 i
