Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
296
38. ANSKAFFNING.

mastskogar i Vermland och på Dal vara af gammalt ett regale, så att ingen fick förgripa sig derpå.[1] För att tillse det förbudet upprätthölls, antog amiralitetskollegium år 1647 Johan Persson i Åmål till inspektor öfver mastskogarne i Vermland och på Dal med en årlig lön af 40 daler.[2] År 1651 började Persson fälla mastträd, hvilka flottades ned till Venern och vidare förbi Venersborg genom Göta elf ned till Göteborg. Till år 1663 torde han på detta sätt fört ned till Göteborg tillhopa omkring tvåhundra mastträd, en ganska obetydlig qvantitet. Sistnämnda år blef han entledigad, emedan han ansågs hafva tagit mutor af borgare i Venersborg, som huggit mastträd å förbudna orter. I stället utnämndes Erik Larsson Wallman i Kristinehamn till mastinspektor med 250 daler i årlig lön jemte en tredjedel af värdet af förbrutna och konfiskerade mastträd.[3] Arbetet fick nu bättre fart. Omkring 1080, dels fälda och dels beslagtagna, mastträd forslade Wallgren ned till år 1675, då han entledigades, derför att “han icke väl comporterar sig i sin tjenst.“[4] Till hans efterträdare antogs underjägmästaren Andreas Molithæus med 200 daler i årlig lön. Till biträde erhöll han två skogvaktare med 20 daler hvardera om året.[5] Hvarje år flottade han master ned till Göteborg, såsom 97 stycken år 1676. Men år 1680 beslöt amiralitetskollegium att upphöra med denna mastflottning, emedan transporten från Göteborg genom Öresund blef så dyrbar och besvärlig, hvarförutom man fick bättre och billigare master från Riga; hvad som fans qvar i Göteborg skulle derför säljas.[6] I riksstaterna för åren 1665—1678 uppfördes 2,000 daler årligen för masthygget i Vermland.

Beträffande mastskogarne i det öfriga Sverige, förklarade rikets år 1673 församlade ständer, att “alla master på skatteegor skola forderligast antecknade varda på hvar ort och ingen magt hafva dem sedan att afhugga eller försälja, förr än de först k. maj:ts amiralitet äro vordne erbjudna.“[7] Men på kronoegor gälde för mastträd, hvad som gälde för ekar.

Från Riga köptes och hemtades master nästan hvarje år, omkring tjugu stycken om året.[8] I trakten af Göteborg uppköptes master åren 1635—1637 och 1640—1642.[9]

  1. A. von Stjernman: ekon. förf. saml.
  2. A. K. reg. 34 1647.
  3. A. K. reg. 23 1663.
  4. A. K. prot. 172 1675.
  5. A. K. prot. 812 1675.
  6. A. K. prot. 24 1680.
  7. R. R. 213 1673.
  8. A. K. reg.
  9. A. K. reg.; R. R. 268 1640.