Den betydliga reduceringen af stora och medelstora skepp beror derpå, att de flesta af dem måst nedsättas i lägre klass för att komma i en rättvis jemförelse med senare tidens skepp. Dessa byggdes nemligen betydligt större, så att fordringarne vid klass-bestämmandet måst höjas. Detta synes bäst af följande tablå öfver fordringar för:
stycken | sjöfolk | läster | ||||
stora skepp: | åren | 1615—1634 | 25 à 40 | minst 75 | minst 200 | |
„ | 1635—1680 | fler än 50 | „ 200 | „ 300 | ||
medelst. | „ | „ | 1615—1630 | 15 à 25 | 40 à 70 | 100 à 200 |
„ | 1635—1680 | 30 à 50 | 75 à 200 | 200 à 300 |
Af de 47 små skeppen vid 1634 års slut har blott ett blifvit uppfördt i den nya skeppslistan, då de öfriga ej kunnat anses såsom stridsfartyg.
Denna period karakteriseras nemligen af ett sagta, men säkert ökande af skeppens storlek. Behofvet af stora skepp för att kunna försvara Östersjön mot främmande inkräktare, insågs ej i början. Då amiral Erik Ryning påminde i rådet år 1638 om nödvändigheten att bygga stora skepp, svarades: “Med stora skepps tillverkande kan intet så vara af nöden; de små göra det bästa, särdeles att löpa in i hamnarne med, såsom flackbottnar, bojorter med fem à sex stycken uppå, strussar och lodjor.“[1] Följden blef att Klas Flemings flotta vid slutet af år 1644 (kort efter hans död) bestod till största delen af små skepp eller trettioåtta af femtionio.
Under derpå följande drottning Kristinas tioåriga regering byggdes nio medelstora skepp, hvaremot de små skeppens antal nedgick till tolf. Men först under konung Karl Gustafs tid och särskildt efter drabbningen i Öresund med holländarne d. 29 okt. 1658 fick man i Sverige klart för sig betydelsen af stora skepp för herraväldet öfver Östersjön. Detta insågs kanske först af den store konungen sjelf. Riksamiralen G. O. Stenbock yttrade nemligen i ett rådssammanträde år 1669 på tal om flottans tillstånd: “Jag förgäter aldrig, hvad jag hörde af salig kungl. maj:t, när Hans Maj:t såg engelska flottan vid Kronborg (april 1659). Hans salig kungl. maj:t gick då med en liten jacka och när han med stor
- ↑ Rådsprot. 10⁄8 1638.