Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/341

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
323
STYCKEN.

 1:o) de kostade mycket mindre; för samma pris kunde man få tre gånger så många jern- som kopparstycken;
 2:o) de voro af lika god effekt;
 3:o) de behöfde icke läskas såsom kopparstyckena; och
 4:o) “kan man mynta af kopparen i tid af nöd.“[1]

Man synes hafva lyssnat härtill, ty tillverkningen af kopparstycken inskränktes allt mer, så att 1658 års flotta var bestyckad med lika många jern- som kopparstycken och år 1677 funnos blott hälften så många koppar- som jernstycken. Dessa senare skattades då för bättre än kopparstycken och åttapundiga jernstycken ansågos svara mot tolfpundiga kopparstycken.[2] Det var hufvudsakligen blott på de största och förnämsta skeppen, som kopparstyckena bibehöllos.[3]

Tolfpundiga kopparstycken voro dels 1012 fot och dels 9 fot långa, oberäknadt svansen och drufknappen.[4] För skeppet Carolus XI (1) gjötos år 1678 trettio 36-pundiga jernstycken, “hvilkas tjocklek öfver cammaren är tre mynningar hög, som gör nio i runden.“ De voro tio fot långa och vägde 2412 skeppund stycket.[5] För samma skepp gjötos 24-pundiga kopparstycken (halfva kartover) med konungens namnchiffer och deröfver en krona.[6] Redan år 1648 hade förordnats, att alla kopparstycken skulle gjutas med riksvapnet.[7]

Stycken gjötos i Falun åren 1637—1652 af koppar ur stora Kopparberget, först af Johan Trotzig och efter hans död af hans söner Anton och Filip, efter ett pris af 66 daler skeppundet.[8] En kapten eller löjtnant skickades dit från Skeppsholmen med krut för att profskjuta styckena, hvarefter de, som blifvit godkände, forslades af allmogen till Vesterås. Derifrån fördes de på bojorter till Stockholm. Först bestämdes att tolfpundiga stycken skulle proberas med tio skålpund krut och sexpundiga med fem à sex skålpund[9], men år 1651 förordnades, att profskjutningen skulle ske med lika mycket krut, som kulan vägde.[10]

Å Norrmalm i Stockholm fans en bössegjutargård, hvilken styckgjutaren Gerdt Meijer erhöll fullmagt att förestå år

  1. Rådsprot.
  2. A. K. prot. 318 1677.
  3. A. K. prot. 156 1664 o. 77 1675.
  4. A. K. reg. 510 1650.
  5. A. K. reg. 1611 1678.
  6. A. K. prot. 107 1678.
  7. A. K. reg. 77 1648.
  8. A. K reg. 289 1640, 112 1652 m. fl.; Kam.-ark. kontraktboken 1011 1641 o. 2012 1643.
  9. A. K. reg. 52 1638.
  10. A. K. reg. 202 1651.