Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/351

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


333
FLAGGOR OCH BEFÄLSTECKEN.

En flotta bestod af minst tre skepp under en befälhafvare.[1] Det blef nu vanligt att indela stora flottor i eskadrar (“esqvadroner“). Sådant hade undantagsvis och första gången skett år 1623 under konung Gustaf Adolfs eget befäl.[2] Amiral Erik Ryning indelade sin flotta år 1638 på två eskadrar, hvarefter flottan vanligen delades på tre eller fyra eskadrar, beroende på skeppens antal. En fullständig eskader bestod af tre divisioner och hvarje division af tre skepp. Inom eskadern var eskaderchefen äfven chef för 1:a divisionen och förde “amiralsflaggan“, 2:a divisionschefen förde “viceamiralsflaggan“ och 3:e divisionschefen “majorsflaggan“. Inom flottan skiljdes eskadrarne från hvarandra genom olika färger m. m. å dessa befälstecken. Så hade i amiral Lorents Creutz flotta år 1676 1:a eskadern en krona i flaggan, den 2:a gul flagga, den 3:e blå och den 4:e vanlig svensk flagga.[3] Kapten på enkelt skepp förde vimpel på “stora stången“, men när två skepp gingo tillsammans, fick blott den äldre kaptenen, “såsom commendeur“, föra vimpel och den andra allenast flögar.[4]

Honnör.Af gammalt har inom alla mariner stor vigt lagts vid honnören elller den militäriska helsningen, i all synnerhet vid möte mellan örlogskepp af olika nationer. En försummelse vid ett sådant möte upptogs som en personlig skymf mot regenten, såsom representant för nationen, och en sådan skymf kunde blott aftvås i blod.

Den vanligaste honnören var skjutandet af lösen. Den svenska lösen bestod af två skott, som skötos ur två stycken, ett skott ur hvardera.[5] Kungl. salut utgjordes af fyra skott[6] eller dubbel svensk lösen och bestods äfven främmande furstliga personer.[7] Men vid begrafningar sparades ej på saluten. Sådan bestods alltid i tjenst aflidne officerare af kaptens eller högre grad. Saluten utfördes under begrafningen vid kyrkan med sexpundiga stycken och utgjorde för afliden kapten två skott, för kommendör fyra, major åtta, amirallöjtnant sexton och för amiral trettiotvå skott.[8]

  1. Se punkt XIV i Brömsebro fredsfördrag år 1645.
  2. A. Z. flottans hist. sid. 393—394.
  3. R. A. Sjöexpeditioner.
  4. A. K. reg. 305 1674 m. fl.
  5. A. K. prot. 297 1668. En uppsats af förf. om svensk lösen är införd i Hist. Tidskrift år 1900, sid. 100.
  6. S. K. A. afd. I 13. Skeppsjournaler 1675.
  7. A. K. prot. 47 1674.
  8. A. K. prot. 84 1676, 112 1680 m. fl.