Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/355

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


337
HONNÖR.

intaga några flaggor på de engelska farvattnen, om han än skulle derför antastas af ända till sex skepp, utan skulle han “sådana attentater på behörigt sätt och på det manligaste vedergöra.“[1]

Vid fordringarne af honnör af fredliga handelsskepp trädde öfversitteriet ohöljdt fram i dagen. Sjöartiklarne af år 1644 innehålla härom: “Om något köpmansskepp kommer ibland örlogsflottan och inte vill fälla på sitt märssegel och göra tillbörlig ära, skall det skeppet, som närmast är, segla mot köpmansskeppet; vill det ändå inte fälla sitt segel, skall ett skott skjutas framför eller efter detsamma; om det ändå är motvilligt, skall ett skott skutas genom seglen och tvingas till lydno och af detsamma skall tagas för dess stolthet och olydno en rosenobel[2] för hvart skott, hvilket vare hans del, som skjutit hafver.“ Detta tillämpades äfven utan skonsamhet. I oktober 1676 rapporterade amirallöjtnant Werner von Rosenfelt, som låg med flottan i Dalarö, att han måst skjuta två lösa skott mot en danziger skeppare, innan denne strök sitt märssegel vid passerandet af flottan.[3]

För vakten vid flaggan på Lilla Beckholmen i Stockholm[4] utfärdades år 1665 en särskild instruktion. Enligt denna skulle alla kronans skepp och farkoster, som gingo förbi, helsa flaggan med svensk lösen, hvarpå vakten skulle svara på samma sätt. In- och utländska handelsskepp, som voro bestyckade, skulle vid passerandet skjuta svensk lösen och de obestyckade fälla sina bram- och märssegel. Då lösen sköts, svarades från Beckholmen, men icke annars. Flaggan skulle blåsa dag och natt från d. 1 maj till den 16 augusti och å annan tid hvarje dag från ljusningen till mörkningen. Dock behöfde flaggan icke blåsa under vintern, då is hindrade seglationen.[5]

Under segel.Ombord var besättningen indelad i ett styrbords- och ett babordsqvarter. Tiden indelades halftimmevis i glas och som plattfotsvakt omtalas,[6] är det antagligt att vaktindelningen var densamma som nu.

Förut är nämdt om de tre divisionerna i en eskader.

  1. R. R. 306 1646.
  2. Omkring 3 daler.
  3. A. K. ank. handl. 1910 1676.
  4. Se sid. 140.
  5. A. K. reg. 25 1665.
  6. A. K. ank. handl. 66 1656; A. K. reg. 1110 o. 2210 1658.
22