Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/357

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
339
UNDER SEGEL.

 för samme amirals flotta år 1658 till Wismar: Ölands norra udde till 1:a och Bornholm till 2:a rendezvousplats;
 för riksamiralen G. O. Stenbocks flotta år 1675 mot Danmark: Karlsöarne eller Jungfrun till rendezvousplats; samt
 för amiral Lorents Creutz’ flotta år 1676 mot Danmark: “svenska skären“ (Landsort) till 1:a, Hanö till 2:a och Landtrügen eller Dornbusch till 3:e rendezvousplats.

På dagen skulle skeppen intaga sina platser i flottan och hålla “sin rätta distans, som är en kabellängd“,[1] men mot natten skulle de komma närmare tillhopa i sina eskadrar, så att de ej skulle skingras i mörkret. I mesan skulle alltid vara en utkik. Då amiralen minskade sina segel och sköt ett skott akterut för att få flottan närmare sig, fingo ej de andra skeppen äfven minska segel, utan låta dem stå och söka komma amiralen närmare. “Sker annorlunda skall kaptenen på skeppet första gången mista en månads gage och andra gången gå under kölen, men sker det uti occasion mot fienden, miste han lifvet.“

Då amiralen ville på natten att flottan skulle vända eller lägga öfver, lät han sätta en lanterna i stora vantet och en blysa akter på kampanen samt sköt derpå ett skott; så snart han vändt, utsläcktes lanternan, hvilket var de öfriga skeppen ett tecken, att de skulle tända en blysa, lägga öfver och efter vändningen släcka den. I 1676 års sejnbref tillades, att när man måste gå öfver stag, skulle god ordning hållas mellan skeppen, “att de icke skada hvarandra eller par force taga lofven af hvarandra, utan den hafva preference, som följer efter sin amiral, antingen skeppet är stort eller litet och den andra skall vara skyldig att vika eller dreja.“

Då flottan nattetid måste för storm och oväder minska segel och länsa, satt amiralen ut två lanternor och sköt ett skott; de andra skeppen skulle då sätta ut en lanterna, att de skulle se hvarandra och ej komma hvarandra för nära. Enligt 1675 och 1676 årens sejnbref skulle amiralen i stället “sticka upp en lanterna att dragas upp och ned vid stora masten och derpå skjuta ett skott“.

När amiralen ville kalla “officerarne“ (flaggmännen) på flottan ombord till sig, sköt han ett skott och slog ut flaggan

  1. Omkring 104 famnar eller 185 meter.