Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/358

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
340
41. SJÖTJENSTGÖRINGEN.

af kampanen. Ville han hafva kaptenerna på jaktskeppen till sig, lät han lägga på lä och uppsatte en bulsan på flaggspelet akter ut. Närmare bestämmelser härom infördes i 1675 och 1676 årens sejnbref, enligt hvilka amiralen skulle utslå sin kampansflagga och låta en vimpel flyga af kampanen, när han ville hafva alla eskadercheferna till sig, men när han ville hafva blott en af dem, låta dennes “couleur-vimpel“ flyga af kampan. Ville han åter hafva jaktskeppen till sig, minskade han segel och lät en vimpel flyga af mesans rå.

Om någon på dagen ville tala med amiralen eller meddela honom något nytt, skulle han låta en bulsan eller gös flyga af sprötet och bege sig under amiralens lä att andraga sitt ärende.

Om man på något skepp blef nattetid varse fiendens skepp, skulle man sätta en lanterna i en styckeport mot amiralsskeppet och skjuta två lösa skott åt samma sida.

Ville amiralen att skeppen skulle jaga, slog han ut en bulsan på storstången, då en hvar skulle göra sitt bästa till dess amiralen lät taga in bulsanen till tecken att de skulle vända tillbaka till amiralen. Dock fick ej flera än två af skeppen löpa efter ett af fiendens och de öfriga stanna kvar hos amiralen.

Om tjocka (“töcken“) kom på, skulle man “röra trumman eller stöta i trumpeten“ och i bland skjuta ett muskötskott på det flottan måtte hålla tillhopa. När man under tjocka eller nattetid blef varse land eller grund, skulle man skjuta ett skott och hänga en lanterna i mesanvantet till varning för de andra skeppen.

I händelse något skepp kom i fara genom läcka, grundstötning, förlust af master och rår eller dylikt, skulle man från detsamma skjuta några styckeskott samt derjemte på dagen slå ut flaggan på kampanen och på natten sätta upp några lanternor i tacklingen. De skepp, som voro närmast, skulle på alla sätt hjelpa det nödstälda skeppet.

Om skeppen skingrades i sjön och sedan kommo tillsammans igen, skulle man till tecken att de tillhörde flottan, å det skepp, som kom i lä, låta förmärsseglet löpa och å det, som kom lofvarts, fälla stormärsseglet. Kommo de igen på natten eller man eljest i mörker påträffade annat skepp, bestämdes på förhand huru de brukliga ömsesidiga frågorna