den 3:e under viceamiral Simon Stewart på Jupiter (2) med Månen (3), Hafsfrun (3) och S:t Mikael (3).[1]
Flottan gick till segels d. 13 juli och var redan d. 15 under Bornholm. Derifrån afsändes viceamiral Stewart med Jupiter (2), Månen (3) och Hafsfrun (3) till Wismar med de trupper, som dessa skepp hade ombord.[1] Stewart kom efter utfördt uppdrag tillbaka till Dalarö den 11 augusti och hade med sig hemförlofvadt fotfolk från Wismar.[2]
Den 16 juli ankrade Ryning med flottan vid Greifswalderön. Under hela denna snabba segling blåste ostlig vind. Den 1 augusti kom major Dufva dit med sina skepp, utom Salvator (3), som hade gått till Wismar. Dagen derpå kom viceamiral Lars Bubb dit från Åbo med finska trupper på skeppen Merkurius (3) och Enhorn (3). Han beordrades att stanna qvar vid Greifswalderön med fem små skepp för att intaga det krigsfolk, som skulle hemförlofvas till Sverige och Finland. Med dessa skulle han sedan segla hem. Med återstoden af flottan lättade Ryning ankar d. 4 augusti, sedan fältmarskalken Gustaf Horn embarkerat. Flottan, som var indelad på två eskadrar, kom d. 7 aug. tillbaka till Dalarö.[1]
Med tre små skepp hemtades hafre från Nyen och Narva för hofstallets räkning.[3] Med andra små skepp hemtades en last master från Baresund, tre laster hampa och virke från Riga, tre laster sten från Gotland och Öland för Stockholms slott, en last tegel från Åland samt en last saltadt kött och talg från Libau.[3] Tre små skepp skickades till Åbo och Borgå med salt och hade proviant tillbaka.[3] Skeppet Oxen (3) fraktades med jern till Königsberg och förde tillbaka ekplankor.[4]
Stallmästaren Hans Wachtmeister med fru, folk och bagage öfverfördes till Åbo med galioten Fortuna,[5] pfaltzgrefven Karl Gustaf till Greifswalderön med skeppet Falken (3),[6] generalguvernören Erik Gyllenstjerna till Narva med galioten Postpferd[7] och kurbrandenburgska sändebudet till Preussen med skeppet Falken (3).[8]
Den 13 oktober beordrades amiral Åke Ulfsparre att segla
