Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/377

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
359
ÅR 1644.

Det var icke nu, som i föregående krig med Danmark, fråga om att mottaga danska flottan på våra farvatten. Sverige hade vuxit, så att nu kände det sig i stånd att föra kriget så till lands som sjös inom Danmarks egna gränser. Krigsplanen var, att medan hufvudflottan under amiral Klas Fleming sysselsatte den danska, skulle Lennart Torstensson medelst en lodjeflotta forsla sin krigshär öfver Belten till Seland och möta fältmarskalken Gustaf Horn, som genom Skåne äfven skulle med sin här taga sig öfver till Seland. Öfver isen hade Torstensson icke kunnat komma öfver till Fyen på grund af den blida vintern. Sedan han intagit Jutland, fick hären gå i vinterqvarter ungefär samtidigt med Gustaf Horns infall i Skåne.

Den 30 maj erhöll Klas Fleming order och instruktion.[1] Enligt denna skulle han samla i Dalarö hela flottan, bestående af tre stora, tretton medelstora och tjugutre små skepp, fyra brännare och sex lastdragare. Alla skepp, strussar och lodjor, som voro i Pommern under viceamiral Peter Blume och major Lars Mattsson (Strusshjelm), skulle äfven stå under Flemings befäl. Under major Henrik Hanssons (Lindorm) särskilda kommando stäldes en pinass, en jakt, en bojort, sex strussar och sextio lodjor för trupptransporter i svenska och danska skärgårdarne. Så snart skeppen blifvit klara i Dalarö, skulle knektarne embarkera och flottan genast gå till sjös, fördelad på tre eskadrar, af hvilka Fleming skulle föra den mellersta, amiral Åke Ulfsparre den högra och amirallöjtnant Klas Bjelkenstjerna den venstra. Då Fleming kommit till Ölands norra udde och fått flottan tillhopa, skulle han gå öster om Öland till Bornholm. Der skulle han ankra och sätta sig i förbindelse med fältmarskalken Gustaf Horn, som då borde vara i trakten af Ystad. Med honom och fältmarskalken Lennart Torstensson skulle Fleming öfverlägga om hvad, som skulle företagas. Blefve Fleming urståndsatt att föra befälet, skulle detta öfvertagas af Ulfsparre och efter honom af Bjelkenstjerna. Samma dag erhöll ock major Henrik Hansson order af regeringen att intaga åtta kompanier knektar på sin lodjeflotta i Dalarö och öfverföra den till Kalmar. Der skulle han i stället erhålla annat krigsfolk och

  1. R. R.