befallning att genom Holstein angripa Danmark. Han erhöll ej del af detta beslut förr än i september. Den 13 dec. 1643 öfverskred han danska gränsen vid Elbe och tog sitt högqvarter i Kiel.
Den 31 mars 1644 steg konung Kristian IV i Köpenhamn ombord på det stora skeppet Trefoldighed och seglade tillika med åtta eller nio andra skepp till Göteborg. Han ankrade utanför inloppet d. 5 april och inspärrade staden från sjösidan.[1] Emellertid hade den från Holland till Sverige inflyttade kommissarien Louis De Geer lyckats att för svenska kronan förhyra omkring trettio holländska köpmansskepp, bemannade med dugligt sjöfolk under holländska kaptenen Mårten Thijssen (Ankarhjelm). När underrättelsen härom nådde konung Kristian, fann han det nödvändigt att möta denna flotta och hindra hennes förening med den svenska, som snart väntades komma i sjön från Stockholm. Han uppgaf derför blockaden af Göteborg och seglade från Vinga d. 4 maj till Flekkerö goda hamn utanför staden Kristiansand på Norges sydkust. Derifrån seglade han d. 8 maj att möta Thijssen. Denne hade begifvit sig från Amsterdam under svensk flagg d. 5 maj och låg d. 15 på vestra kusten af Seland bakom öarne Romö och Sylt i “Kongens Have“, dit blott det smala och grunda Listerdjupet förde. Här utkämpade han tvenne blodiga drabbningar med danska flottan: d. 16 maj, då hon var anförd af Kristian IV, och d. 25 maj, då hon anfördes af amiralerna Ove Gjedde och Pros Mund. Thijssen kunde ej tilltvinga sig passage norr om Skagen in i Östersjön, utan måste vända tillbaka till Holland för att reparera, skaffa nya förråd och komplettera besättningarne.[2]
I april skickades viceamiralen Simon Stewart på Smålands Lejon (2) med fem små skepp åt Öland och Bornholm att kryssa efter fribytare och för att kunskapa om danska flottan hade utlupit. Sedan skulle han löpa efter kusten mellan Stralsund och Danzig, eröfra alla danska handelsskepp och fribytare samt derpå segla tillbaka till Elfsnabben att gifva besked.[3]
