Hoppa till innehållet

Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
24
1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.

åren 1677—1679 vid flottan i Kalmarsund och handlade alldeles sjelfständigt med förbigående af amiralitetskollegium i Stockholm. Detta, der amiral Hans Hansson Clerck var hufvudpersonen, klagade deröfver hos konungen.[1] Men detta båtade föga.

Ännu en framgång för amiral Wachtmeister var, att konungen icke, såsom fallet varit under de tvänne nästföregående åren, utsåg rikskammarråd att utreda 1678 års flotta, utan förordnade dertill den Wachtmeister tillgifne öfverkommissarien vid amiralitetet Erik Ehrensköld. Denne, som var en duglig man, erhöll dispositionen af amiralitetsmedlen, likväl “under kammarkollegiets order och godtfinnande“. Äfven skulle han “under sin titul“ hafva säte och stämma i amiralitetskollegium.[2]

I november 1678 var Wachtmeister tillika med Ehrensköld hos konungen i Ljungby högqvarter och “remonstrerade örlogsflottans närvarande tillstånd“.[3] Följden blef tvänne bref till amiralitetskollegium med befallning i det ena, att assistera Wachtmeister i Kalmar med allt, hvad han anhåller om, och i det andra, att “cooperera“ med Wachtmeister och Ehrensköld i hvad som hörer till flottans ekiperande och hvarom beslutats, då de sist voro hos konungen.[4]

Detta oaktadt fortforo slitningarne mellan amiral Wachtmeister och amiralitetskollegium. Så hade kollegiet låtit hugga ekevirke i Småland för skeppsbyggnaden på Skeppsholmen, men kunde ej förmå Wachtmeister att skicka det till Stockholm. Efter anmälan härom till konungen, skref denne den 31 maj 1679 till Wachtmeister, att han skulle skicka till Stockholm af det ekevirke, som fans i Kalmar, “så mycket som mistas kan“.[5] Men något virke hördes ej af och efter flera påminnelser af kollegiet svarade Wachtmeister den 12 sept. 1679, att han icke kunde skicka något ekevirke, emedan han inrättat ett nytt skeppsvarf i Kalmar, som var i behof af allt virke som fans.[6] Häröfver klagade kollegiet hos konungen,[7] men det ledde ej till någon påföljd, hvad virket beträffar. I stället insåg konungen nödvändigheten att införa enhet i förvaltningen af amiralitetet. Han utfärdade då sin

  1. A. K. reg. 1212 1677.
  2. A. K. prot. 83 1678.
  3. A. K. ank. handl.: Bref fr. Wachtmeister 1611 1678.
  4. R. R. 212 och 2512 1678.
  5. R. R.
  6. A. K. ank. handl.
  7. A. K. reg. 139 1679.