Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/449

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
431
ÅR 1659.

de der liggande skeppen och farkosterna.[1] Då Uggla på qvällen d. 30 juni passerade Möens Klint, fick han i sigte en holländsk-dansk flotta af tjugutre skepp. Som denna var för stark för honom att angripa, retirerade han in åt Östersjön.[2] Ugglas eskader kom derefter icke till Lilla Belt.

Bättre lyckades major Owen Coxe. Han erhöll sin instruktion d. 5 juli och skulle med skeppen Mars (2), Apollo (2), Vestervik (2), Fides (2), Nordstjernan (K), Fortuna (K), Engeln (K), brännaren Maria (3) och bojorten Väktaren bege sig från Helsingör norr om Seland till Middelfartssund för att förstöra fiendens der liggande sex skepp och omkring åttio småfartyg.[1] Hans närmaste man var kapten Johan Olofsson Berg (Bergenstjerna). Coxe var på Nordstjernan (K) och Johan Berg på Vestervik (2). Major Coxe afseglade d. 5 juli, men kom till följe af vestliga vindar ej förr än d. 20 till Ebelö. På order af riksamiralen seglade han derifrån till Ebeltoft-viken, dit han framkom den 23 juli.[3] Här låg kapten Peter de Koningk med skeppen Grå Ulfven (2), Monikendam (2), Sankt Hans (3), Holländska Prinsen (3) och Jomfruen of Enkhusen jemte fyratio skutor. Coxe gick genast till anfall. De fyra förstnämnda skeppen togos, Jomfruen och alla skutorna brändes. Ettusen man kejserliga och brandenburgska trupper gjordes till fångar. Kapten Koningk förlorade båda benen och dog kort derefter.[4] Derefter seglade Coxe till det i närheten liggande Århus, hvarest ytterligare trettio skutor uppbrändes. Den 29 juli var han tillbaka i Öresund med sin flotta och sina priser.[5] Han kallades genast till konungen på Fredriksborgs slott, der han d. 30 juli befordrades till vice amiral.[1] Fienden öfvergaf nu tillsvidare sina planer på Fyen och vände sig i stället mot Pommern.

I juni förstärktes flottan i Landskrona med skeppen Scepter (1), Oldenburg (2) och Engeln (K) från Stockholm. De lågo d. 18 maj klara i Dalarö under major Gustaf Sperlings befäl,[6] afseglade omkring d. 4 juni och inlöpte d. 18 i

  1. 1,0 1,1 1,2 R. R.
  2. R. A. Rutger Aschebergs bref 306 o. 17 1659 till konung Karl Gustaf.
  3. R. R. 277 1659.
  4. H. G. Garde: Den danske og norske Sømagts historie sid. 234. Garde har dock origtigt förlagt denna affär till maj månad. H. D. Lind: Frederik III:s Sømagt sid. 179—180.
  5. R. R. 297 1659.
  6. A. K. prot. 195 1659.