Landskrona hamn.[1] Den 4 juli lades skeppen Oldenburg (2), Örnen (2) och Salvator (3) ut vid Sänkaren utanför Landskrona att försäkra inloppet.[2]
Den 30 juni erhöll amiral George Ayscue order att med de tolf skeppen Viktoria (1), Draken (1), Scepter (1), Cesar (1), Herkules (1), Carolus (1), Mars (2), Apollo (2), Vestervik (2), Fides (2), Engeln (K) och Nordstjernan (K) gå och förena sig med engelska flottan utanför Köpenhamn.[3] Detta lät sig visserligen icke utföras, men Ayscue låg i Öresund under juli och augusti månader med sin eskader, vanligen under Kronborg.[4]
När major Klas Uggla, som nyss nämndes, måste d. 30 juni afstå från öfverfallet i Middelfartssund och draga sig undan för den holländska flottan åt Östersjön, begaf han sig åt Bornholm och pommerska kusten. Hans eskader utgjordes af skeppen Amarant (2), Merkurius (2), Hjorten (2), Falken (2), Göteborg (2), Fenix (2), Svenska Lejonet (2), Rafael (2), Maria (2), Månen (2), brännaren Fama (3) och bojorten Svarta Hund. Han låg d. 3 och 4 juli för tjocka under Bornholm, då Fama (3) kom på grund och förlorades. Den 5 juli kom Uggla in till Bodekull. Den 12 gick han derifrån ut på kryssning åt Falsterbo, men då han blef varse en fiendtlig flotta af trettiotre skepp, vände han och inlöpte i Bodekulls hamn d. 15 juli.[5]
Konungen var särdeles angelägen att få Uggla tillbaka åt Grönsund för att försäkra öfverfarten mellan Möen och Falster.[6] Han skref derför d. 17 juli till Uggla, som han trodde då ligga i Ystad, att icke gå tillbaka till Bodekull, utan fortsätta kursen fram.[3] När konungen sedan fick veta, att Uggla gått till Bodekull, så skref han d. 24 juli till Uggla, att det var illa, att han låg der så länge. Uggla beordrades nu till Wismar att proviantera.[7] Då detta straffbref afgick
- ↑ A. K. reg. 11⁄6 o. R. R. 18⁄6 1659.
- ↑ A. K. reg. 1659: Landskrona reg. 4⁄7.
- ↑ 3,0 3,1 R. R.
- ↑ R. R. 1⁄7, 2⁄8, 6⁄8 o. 20⁄8 1659.
- ↑ R. A. Sjöexpeditioner: Ugglas bref.
- ↑ R. R. 23⁄7 1659.
- ↑ R. R. Detta konungens bref är åtföljdt af ett egenhändigt, för konungen ganska karakteristiskt postskriptum: “Vore bättre I aldrig toge eder ett verk uppå, som I icke förstå, när I något regement hafver till att veta uti akt taga, hvad man eder befaller. De maltskutor vete I helt väl att de order haft hafva att de skola följa eder och är sådant uti eder instruktion förmäldt; de hafva
