icke i fråga. Amiralitetskollegium hade hufvudsakligen blott att försäkra stockholms-skären för öfverraskningar och att hålla Östersjön fri för kapare. För detta ändamål kryssade kapten Nils Eriksson Poost på skeppet Jupiter (K) mellan Gotland och Öland under augusti—oktober.[1] Till yttermera säkerhet sänktes Oxdjupet utanför Vaxholm, hvartill användes de odugliga skeppen Äpplet (1), Tu Lejon (3) och Neptunus (3).[2] Galioterna Förgylda Marsvinet och Fortuna utsändes i augusti på kryssning efter fiendtliga skepp och kapare, den förre mellan Sandhamn och Furusund, den senare mellan Landsort och inloppet till Södertelje.[3] Dessa kryssningar fortsattes ända in i november.[4]
I Göteborg lågo vid årets början de båda ännu ej fullt färdiga skeppen Göteborg (2) och Andromeda (2) samt dessutom Leoparden (3), Delfin (3), Salvator (3), Kalmarkastell (K), Göteborgsfalken (K), Ångermanland (K) och Hoppet (K).[5] Den 12 juni beordrades major Adrian Ankarhjelm i Göteborg att med Leoparden (3) och en mängd skäriebåtar gå att antasta norska farvattnet mellan Marstrand och Svinesund.[6] Nya skeppet Göteborg (2) affärdades i medlet af juni till Kronborg.[7] Major Gustaf Sperling, hvilken, som förut är nämdt, låg i Göteborg med sina skepp i september och oktober, erhöll d. 30 sept. befallning att lägga ut dem i skären, så att de vid behof kunde genast gå till sjös.[6] Af Sperlings eskader, som afseglade d. 7 november, blefvo skeppen Mars (2) och Nordstjernan (K) drifna tillbaka af stormen. De skulle repareras och skickas ut på kryssning, såsom äfven skeppen Falken (2), Leoparden (3) och Johannes (K).[8] Skeppet Svan (K) med två bojorter skickades i december åt norska kusten att eröfra skäriebåtar; de skulle uppläggas öfver vintern i Marstrand.[9]
För öfrigt hemtades till Stockholm tre skeppslaster ekvirke från Småland och tre laster hampa från Riga.[10] Skeppet Halfmånen (K) öfverförde i oktober guvernören på Ösel Karl Sparre från Kalmar till denna ö.[11] I november
