öfvermorgon skulle konungen bege sig till Dalarö “att se, hvem den siste lär vara denna vår nådiga vilja att efterlefva".[1]
Den 11 september kom skeppet Kronan (1) ut till Dalarö. Samma dag reste riksamiralen dit från Stockholm, insteg följande dag på detta skepp och öfvertog högsta befälet. Konungen kom äfven till Dalarö d. 11 september, spisade följande dag middag hos riksamiralen och återvände på eftermiddagen.[2] Den 15 sept. skrifver konungen från Uppsala till riksamiralen, att han “för Guds skull“ icke låter uppehålla sig längre, utan går till sjös och d. 17 ytterligare, att som vinden i går blef god, så gör konungen riksamiralen ansvarig för den skada, som kan uppstå, derest han ej genast går till sjös.[1]
Ändtligen d. 18 september gingo 1:a och 3:e eskadrarne till Elfsnabben, men 2:a och 4:e följde efter först d. 2 och 3 oktober.[3] Den 28 sept. klagade riksamiralen från Elfsnabben, att den felande provianten ännu ej kommit ut till flottan, och den 1 oktober, att “det stränga motvädret“ ännu höll flottan qvar.[4]
Flottan bestod af följande skepp:
| 1:a eskadern: | Stycken | Sjöfolk och knektar |
| Kronan (1): riksamiralen, amirallöjtnant Johan Olofsson Berg, major Klas Ankarfjäll, tygmästaren Anders Spak (Gyllenspak), kapt. Per Gabrielsson | 128 | 730 |
| Solen (1): amirallöjtnant Hans Hansson Clerck, kapten Jakob Schütz | 70 | 419 |
| Draken (1): amirallöjtnant Arvid Björnram | 66 | 360 |
| Venus (1): major Hans Wachtmeister | 68 | 368 |
| Herkules (1): kommendör Klas Edenberg och kapten Kristian Dumbar | 54 | 214 |
| Neptunus (2): kapten Per Rosenholm | 44 | 198 |
| Sundsvall (2): kommendör Pål Rumpf | 32 | 124 |
| Nordstjernan (2) | 22 | 130 |
| Postiljon (3): kapten Jonas Gyllenadler | 20 | 84 |
| Enhorn (3): kapten Fredrik Coijet | 20 | 68 |
