Åren 1675—1676.Konungens nyss anförda straffbref af d. 24 oktober 1675 till riksamiralen afslutades med föreskrift, att de bäst ekiperade och beseglade skeppen i Dalarö skulle åter gå till sjös. De skulle förses med friskt folk och tillräcklig proviant från de andra skeppen och ställas under befäl af amiral Klas Uggla. Han skulle uppsöka och förena sig med major Erik Sjöblads skepp samt tillintetgöra den fiendtliga flottan. Derefter skulle han öfverföra de “i pant“ på Rügen stående trupperna till Skåne eller Kalmar.[1]
Amiral Uggla hade återkommit sjuk till Dalarö och fått d. 23 oktober permission af riksamiralen att bege sig till sitt hem i Stockholm.[2] Så började de tidsödande förhören om orsakerna till flottans återkomst.[3] Något omedelbart utlöpande för Uggla kom således ej i fråga, i synnerhet efter Sjöblads återkomst till Elfsnabben d. 30 oktober. Men d. 13 nov. ansåg konungen att Uggla borde vara färdig och befalde honom att först och främst undsätta den af danskarne belägrade staden Wismar, sedan utföra den i riksamiralens hemliga instruktion omförmälda transporten på Pommern och slutligen kryssa i Stora Belt att hindra konungen af Danmark att komma öfver till Seland med någon större truppstyrka.[4] Derefter följde under tiden till d. 10 december ej mindre än fem påminnelsebref från konungen till Uggla att utan dröjsmål gå till sjös.[1] Uggla var äfven sjelf angelägen att komma ut. Men det fattades folk och proviant. Dessutom ansåg amiralitetskollegium Ugglas styrka, tjugusex skepp, vara för liten att möta holländska flottan, som äfven att den sena årstiden gjorde expeditionen allt för äfventyrlig.[5]
Så gick tiden och Wismar föll. Vid underrättelsen härom skref konungen till Uggla, att han detta oaktadt skulle gå till sjös och segla till Stralsund för att undsätta denna stad med salt och proviant.[6] Uggla inkallades i rådet d. 3 januari 1676 och förklarade sig vara färdig att med det snaraste gå till sjös.[7] Sedan han ytterligare fått vänta på bristande utredning, kom han ändtligen d. 11 januari ut till skeppen i Dalarö. Men nu blef det kallt och d. 14 januari rapporterade Uggla, att han icke kunde gå till sjös för is.[8]
