Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/494

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
476
43. SJÖTÅG.

som hade lofven, att äntra något skepp, så att bataljen inskränkte sig till en artilleristrid. Sedan denna fortfarit framåt kl. 4 e. m., drog sig amiral Juel undan åt Öresund.[1] Han förföljdes af Kronan (1) med Draken (1) på ena och Jupiter (1) på andra sidan samt amiral Uggla med sin eskader. Alla andra voro efter och i lä. Men med så liten styrka kunde Creutz icke taga några af fiendens skepp, utan de kommo alla undan till Falsterbo-ref, der de ankrade 212 mil från Dragör. Detta skulle dock icke hafva skett, om alla officerarne lydit order och följt signalerna.[2]

Såsom den mest felaktige ansågs amirallöjtnant Krister Boije på Äpplet (1). Han bestraffades genast med förlust af befäl och lön. I hans ställe nämnde konungen major Gustaf Horn till amirallöjtnant.[3] För öfrigt ansågos amirallöjtnant Johan Bär på Nyckeln (1), amiral Creutz son major Johan Creutz på Merkurius (1), major Johan Clerck på Saturnus (1) och major Olof Andersson Berg på Viktoria (1) hafva varit de mest försumliga.[4] Anledningen till att fiendtliga flottan lyckades undkomma var egentligen den, att “ingen ordning hölls och allt gick till i största konfusion; order gåfvos visserligen ut, men förändrades ofta och efterlefdes icke, utan hvar och en amiral disponerade såsom han ville, somliga af sekunderna följde sina esquadroner, somliga icke“.[5] Om amiral Creutz sjelf fäller tygmästaren Anders Gyllenspak det omdöme, att han ville mycket väl och gjorde sitt bästa i allt efter sitt yttersta förstånd, men han hade i en del officerare dåliga rådgifvare, af hvilka en hvar ville disponera efter sitt hufvud, “deraf största olycka och desorder förorsakades“.[6]

Förlusten utgjordes blott af bojorten Konung David och brännaren Leoparden (K). Denna senare fick stora stången och förmärsrån afskjutna under Bornholm d. 25 maj, så att han måste hålla undan och reparera. Då han dagen derpå sökte svenska flottan, blef han anfallen af två skepp och gaf sig efter en skarp fäktning.[7]

  1. A. K. ank. handl.: Creutz bref jemfördt med Niels Juels rapport 275 1676, tryckt hos Chr. Bruun: Niels Juel og Hollendarne sid. 26.
  2. A. K. ank. handl.: Creutz bref; R. R. 305 1676 o. R. A.: Krigskommissioner.
  3. R. R. 275 o. 295 1676.
  4. R. R. 275 1676; R. A. Krigskommissioner: prot. 176 1676 o. 282 1677.
  5. R. A. Krigskommissioner: amirallöjtn. Gustaf Horns vittnesmål 176 1676.
  6. R. A. Krigskommissioner: prot. 227 1676.
  7. A. K. ank. handl. 1810 1676.