Under tiden hade holländske amiralen Cornelius Tromp kommit till Köpenhamn med några flera holländska skepp. Han hade blifvit löst från sin holländska trohetsed och antogs nu i dansk tjenst såsom generalamiral och högste befälhafvare öfver flottan. Med fem danska och fyra holländska skepp stötte han d. 27 maj till Niels Juels flotta mellan Stevn och Falsterbo och tog befälet öfver hela flottan. Denna bestod då af nitton stora, tolf medelstora och fyra små skepp, fem brännare och sex farkoster, bevärade med tillhopa 1,727 stycken. Tromp förde corps de bataille, amiral Niels Juel avantgardet och amiral Filip Allemonde arriergardet.[1]
På qvällen d. 26 maj kom svenska flottan till redden för Trelleborg och låg derutanför till d. 29 maj. Den 27 kom konung Karl till Trelleborg. Amiral Creutz skickade till honom amiral Klas Uggla och amirallöjtnant Gustaf Horn för erhållande af order. Som man ansåg att en strid med den förstärkta flottan borde undvikas i det trånga farvattnet vid Falsterbo, befalde konungen Creutz genom Uggla och Horn att låta flottan söka “svenska skären“ och der upptaga striden ånyo om fienden följde efter.[2]
Slaget vid Öland d. 1 juni. Vid dagens inbrott d. 30 maj gick Creutz till sjös från Trelleborgs redd och styrde österut. Samtidigt lättade den förenade flottan vid Falsterbo och tog samma kurs.[3] Sålunda fortsatte de båda flottorna sin segling denna och följande dag. Den 1 juni började vinden blåsa starkt från SV.[4] och friskade allt mera uti, då man kl. 8 f. m. fick känning af Ölands södra udde. Amiral Uggla gick i têten med sin eskader. Derefter kom amiral Creutz på Kronan (1). Kursen sattes öster om Öland och så nära land, som styrmännen tordes. Fienden, som med forcerade segel kom dikt efter, gick närmare land, så att många af fiendens skepp kommo mellan landet och svenska flottan och fingo således lofven. Emellertid fortsattes kursen NNO. Den vanliga berättelsen att Kronan (1) nu anfölls af en brännare
- ↑ H. G. Garde: Danske og norske Sømagts Hist. sid 265—267.
- ↑ R. A. Krigskommissioner: prot. 17⁄6 1676; med “svenska skären“ menas här farvattnet mellan Ölands norra udde och Landsort (Krigskommissionsprot.28⁄2 1677).
- ↑ R. R. 30⁄5 1676.
- ↑ De svenska uppgifterna vexla mellan SV. och SSV. H. G. Garde, sid. 269, uppgifver att vinden var vestlig med refvad märssegelskultje.
