Borg med flottan in till Riga. Vid inloppet till staden kom skeppet Sundsvall (2) på grund och blef sedan sönderslaget af stormen.[1] De till Sastema destinerade skeppen återkommo i slutet af november utan last, emedan platsen ej kunnat angöras på grund af ishinder.[2] Kommendör Borg kom med några skepp tillbaka i medlet af december,[3] men skeppen Nordstjernan (2) och Abraham (2) blefvo infrusna i Riga och återvände ej förr än i början af maj 1677. För öfrigt hemtades under år 1676 fyra skeppslaster ekvirke från Norra och Södra Möre samt en last kabelgarn från Riga.[4]
Sedan Brahe begifvit sig från Dalarö i slutet af september, qvarlemnades der under amirallöjtnant Werner von Rosenfelts befäl en mindre eskader, bestående af skeppen Jupiter (1), Fredrika Amalia (2), Hjorten (2), Spes (2), Maria (2), Uttern (3), Salvator (K) och Konung David (K).[5] Af dessa låg ett på vakt vid Rotholmen och ett vid Elfsnabben; dessutom voro konstaplar utposterade vid Röko, Mellsten, Viksten och Landsort.[6] Den 2 december beordrades Rosenfelt att lägga upp skeppen i Dalarö för vintern.[4] Två dagar derefter stod slaget vid Lund.
Ofvan är nämdt, att skeppen Draken (1), Wrangel (1), Postiljon (3), Trumslagaren (K) och brännaren Jakob (3) räddade sig in till Kalmarsund efter den olyckliga striden vid Öland d. 1 juni. Major Gustaf Sparre på skeppet Draken (1) hade måst sätta skeppet på land efter striden. Fienden gaf honom förlorad och gick sin väg. Men han lyckades täta skeppet, få det af grund och intill Skäggenäs i Kalmarsund.[7] Fem bojorter kommo d. 13 juli lyckligt in till Kalmar. De hade tillhört Creutz flotta, men blifvit af fienden afskiljda från flottan under seglingen d. 30 maj vid skånska kusten. De gingo då till Ystad och derifrån till Karlshamn, hvarest de lågo en månad instängda af fiendtliga kapare.[8]
I slutet af juli skickades amirallöjtnant Gustaf Horn ned till Kalmar att taga befäl öfver skeppen i sundet. Han skulle föra Draken (1) och Wrangel (1) längre in under fästningen.[9] I slutet af augusti ansågs sjön vara säker och då fick Horn