order att föra skeppen till Dalarö.[1] Han kom dit d. 16 september med Draken (1), Wrangel (1), Postiljon (3), brännaren Jakob (3) och en bojort.[2]
I Göteborg funnos vid årets början skeppen Amarant (2), Andromeda (2), Kalmarkastell (K), Rosa (K), Johannes (K), S:t Peter (K), Salomon (K) och Engeln Gabriel (K) under befäl af amirallöjtnant Erik Sjöblad. I slutet af februari utfärdade konungen för honom en hemlig instruktion, enligt hvilken han skulle undsätta Stade vid Elbe och på hemvägen uppbränna alla farkoster, han kunde komma öfver på Jutlands kust.[3] Den 3 maj gick han från Göteborg med skeppen Amarant (2), Andromeda (2), Rosa (K), Johannes (K) och S:t Peter (K), men måste ankra redan å Riföfjord för motvind. Den 9 maj gick han åter till segels, men kunde för sydvestlig storm ej komma förbi Skagen, utan gick tillbaka och ankrade d. 12 vid Vinga. Stormen fortfor till d. 18 maj, då vinden gick på nord. Den 19 gick Sjöblad till segels och kom d. 28 för Cuxhaven vid Elbes mynning. Sedan han kryssat der utanför några dagar i afvaktan på underrättelser, fick han bref från fältmarskalken Henrik Horn att svenska skansen blifvit uppgifven d. 28 maj. Han fortsatte likväl kryssningen till d. 7 juni, då han seglade hem och kom lyckligt in till Göteborg d. 14 juni.[4] Då Stade öfvergick, förlorades ock strussen Margareta, som låg der på tullbevakning.[5]
Den 22 juni beordrades Sjöblad till Gullmarsfjärden[6] med två smärre skepp och några jakter för att afvärja ett fiendtligt öfverfall.[7] Ovisst är, om Sjöblad utförde detta uppdrag, ty i medlet af juli kom danska amiralen Markuor Rodsten utanför Göteborg med sex skepp och höll staden några veckor inspärrad. Han afseglade, då han hörde att fem skepp väntades från England till Göteborgs undsättning,[8] men kom tillbaka d. 17 augusti. Hans flotta förstärktes sedan, så att han d. 10 sept. hade å Rifö fjord tio örlogsskepp, ett avisfartyg, en flöjt, tre brännare, två stora galejor, sju
