amiralitetskollegium och amiralitetsrätten förordnades ett par
lagfarna män, hvilka kunde vara de andra assessorerna till
hjelp, särdeles vid justitieväsendet.[1] Framställningen
godkändes och den 10 april 1647 förordnades Nils Lindegren och
Mattias Pleningius att vara assessorer i amiralitetskollegium.
Dem skulle i sådan egenskap åligga:
att bevista kollegiets och amiralitetsrättens sammanträden;
att tillhålla bokhållaren och skrifvarne att hvarje år i
ordentlig tid afge sina räkenskaper;
att deltaga i bestämmandet af de pris, som skola sättas
å varor, som utlemnas till gemene;
att tillse det kammarkollegiets penning-anordningar till
amiralitetet ej förryckas och användas för andra ändamål, än
hvartill de blifvit anvisade.[2]
Assessorerna blefvo således ett slags fiskaler å amiralitetsråden, hvartill de i anseende till sin ställning inom kollegiet dock icke voro skickade. De befunnos snart vara obehöfliga, uteslötos ur 1651 års stat och entledigades d. 31 dec. 1650.[3]
De återkommo ej vidare i kollegiet. De assessorer vid amiralitetet, som förekommo åren 1676—1680, tillhörde amiralitetsrätten.
Öfverkommissarie.Flottans återkomst från den fruktlösa expeditionen i okt. 1675 blef anledning till åtskilliga förändringar i amiralitetskollegiets personal. Kamreraren Samuel Ekling förflyttades helt plötsligt d. 15 mars 1676 till krigskollegium. Dess kamrerare Erik Ehrensköld insattes i stället i amiralitetskollegium, ehuru ej såsom kamrerare, utan såsom öfverkommissarie, en för honom för tillfället inrättad ny tjenst. Hans fullmagt af d. 15 mars 1676 innehåller, att han skall tillse att de för amiralitetet anslagna medlen i rätt tid infordras och utgifvas, att rigtiga böcker afslutas hvarje år och att räkenskaperna så föras, att man hvar månad kan se, hvad som finnes och hvad som behöfves. Under honom står kamreraren med sina underlydande.[4]
Den 6 febr. 1678 erhöll Ehrensköld äfven säte och stämma i amiralitetskollegium, då han, som ofvan är omtaladt, förordnades att i riksrådet Jöran Gyllenstjernas ställe hafva
