Stockholms skärgård mot öfverraskning af fienden. Skeppet Postiljon (3) hölls ständigt kryssande mellan Landsort och Ölands norra udde ända tills i september, biträdd under juni och juli af Fredrika Amalia (2).[1] Vid Landsort lades en bojort på vakt och i tornet derstädes posterades en fältväbel från Dalarö skans med åtta man. Då fiendtliga skepp nalkades, skulle fältväbeln skjuta skott på skott, men sökte fienden intränga i skärgården, skulle vårdkasarne tändas. När vakten på Landsort började skjuta, skulle ock vakten på Mellsten skjuta och äfven tända sin vårdkase, när Landsorts vårdkase blifvit tänd.[2] I Elfsnabben lades skeppet Gröna Jägaren (3) och i Sandhamn jakten Höken på vakt.[3] Alla dessa vakter och vaktskepp indrogos den 8 sept. vid underrättelsen om freden.[4]
Furusunds-inloppet bevakades derigenom att skeppen Hanö (3) och Uttern (3) gingo på konvoj under maj—augusti mellan Furusund och Flisö i Ålands södra skärgård.[5] Öfriga konvojleder voro dels Reval—Jungfrusund i skärgården mellan Åland och Finland, hvarest konvojen uppehölls af kapten Klas Molt med skeppen Ekorren (3) och Mikael (K), dels ock Riga—Jungfrusund genom Mogesund mellan Ösel och fasta landet, hvarest konvojen vidmakthölls af major Olof Eriksson Borg med skeppen Stjernan (K) och Lammet (K).[6] Dessa skepp afseglade från Stockholm den 3 maj[7] och fingo d. 8 sept. order att gå tillbaka till Stockholm.[4]
I slutet af april hade amiral Hans Wachtmeister fört flottan ur vinterhamnen och lagt henne “i defension“ på Kalmar redd. Der var passagen söder om staden för fienden allt för trång och farlig, hvarjemte han utsattes för beskjutmng från Kalmar slott och Grimskärs skans.[8] Flottan bestod af samma skepp som föregående året med tillökning af de på Skeppsholmen nybyggda skeppen Carolus XI (1) med 82 stycken och Stenbock (2) med 38 stycken. Dessa gingo till sjös från Elfsnabben d. 15 maj[9] och voro kort derefter i Kalmar. Wachtmeister tog det förra till sitt amiralsskepp i stället för Nyckeln (1).
