46.
FYRAR OCH BÅKAR.
Dessa kommo under amiralitetets inseende förr än
lotsinrättningen. År 1652 förordnade k. maj:t, att
amiralitetskollegium skulle hafva direktion och inspektion öfver alla
fyrbåkar i Sverige och der under hörande provinser.[1]
Lysningen i fyrarna bestod i allmänhet af stenkolseldar i öppna grytor, stående på torn eller annan upphöjd fri plats.[2]
Nidingens fyrar utanför hallandskusten mellan Kungsbacka och Varberg. Konung Kristian IV i Danmark lät år 1635 uppsätta på klippan Nidingen två fyrpannor för stenkol; dessa stäldes på två grushögar.[3] Tio år derefter öfverlemnades Halland enligt Brömsebro fredsfördrag till Sverige, hvadan Nidingen blef Sveriges första fyr. Underhållet kostade omkring 1,500 daler om året.[4]
Kullens fyr på Skånes i Kattegat utskjutande nordvestra spets. År 1560 hade danska konungen Fredrik II låtit här uppsätta en fyrlykta. Sedan byggdes på berget ett torn der fyren inrättades. Underhållet uppdrogs d. 17 februari 1654 åt Jörgen Berger, hvilken skulle hvarje natt från midfastan (4:e söndagen i fastan, vanligen i mars) till Mårtens dag (d. 11 november) låta tolf ljus brinna i lyktan, tillräckligt stora att brinna natten ut efter solens nedgång. Härför skulle han hafva 200 mark danska årligen och fick derjemte Kulla gård i förläning. Denna gård, kallad “lyktgården“, gick sedan genom flera händer, men besittningen deraf var alltid förenad med skyldighet att underhålla fyren. År 1635 befaldes att fyringen skulle ske med stenkol.[5] Årliga underhållet af Kullens fyr gick till 900 daler.[6]
- ↑ R. R. 15⁄9 1652.
- ↑ Lotsstyrelsens underd. berättelse år 1874 sid. 14. (Officiella statistiken).
- ↑ S. W. Gynther: förf. samling för flottan del VI sid. 37.
- ↑ Kammararkivet: rikshufvudböcker åren 1661, 1668 o. 1669.
- ↑ S. W. Gynther: författningssamling för flottan del IV sid. 667—668.
- ↑ Kammarark. rikshufvudböcker åren 1668 o. 1669.
