Då nu penningar började inflyta och armbössan fått säkra inkomster, uppstod fråga om inrättande för amiralitetet af ett sådant hospital (invalidhem), som landtmilitien nyligen erhållit i Vadstena. Amiralitetskollegium ingick derför år 1646 till drottning Kristina med begäran om upplåtande af någon beqväm plats i Stockholm, hvarest ett sådant hospital kunde uppbyggas.[1] Med bifall härtill resolverade drottningen d. 10 febr. 1648: “Till ett hospitalshus för de förlamade och sjuka under amiralitetet och sjöfolket här i Stockholm vill k. maj:t nådigst hafva förärat en tjen- och läglig plats på Ladugårdslandet på någon ort, som är under k. maj:ts fria disposition och ladugården icke allt för när belägen, hvilken plats amiralitetskollegium jemte Vår öfverståthållare måge utse och afsticka låta“.[2] Något sådant hus kom likväl icke till stånd.
Amiralitetsarmbössan inrättades således från början uteslutande för männen vid amiralitetsstaten, men icke för deras enkor eller efterlemnade barn. Då konungen år 1675 hade beviljat ett nådår till en kaptens enka af armbössans medel, skref amiralitetskollegium till konungen, att sådant ej förut beviljats och att “armbössan ej egde några medel för dylika utbetalningar, emedan den var inrättad att endast hjelpa dem, som tjenat länge under amiralitetet och hvilka för ålder eller sjukdom ej kunde vidare förvärfva sig föda.“[3]
Styrelse och tjenstemän.Enligt 1642 års stiftelse-urkund skulle de inflytande löneafdragen jemte de medel, som kunde falla i armbössorna hemma och på skeppen, emottagas och redovisas af amiralitetsbokhållaren under tillsyn af holmamiralen och superintendenten. Dessa egde dock icke att förordna om någon utbetalning, utan sådant tillkom allenast amiralitetskollegium.[4] Den första redogöraren af armbössans medel blef alltså amiralitetsbokhållaren Johan Mikaelsson. Den 23 mars beslöt amiralitetskollegium, att han skulle upphöra med denna redovisning och att i stället skulle antagas en särskild kassör för armbössans uppbörd.[5] Härtill utnämndes fyra dagar derefter Jöns Nilsson, som således blef armbössans första tjensteman. Hans lön bestämdes till 200 daler pr år.[6] Då Johan Mikaelsson nu skulle öfverlemna räkenskaper, värdehandlingar och
